STRATEGIBEGREPPET?
- En tvål i badkaret?
Begreppet ”strategi” kan ibland framstå som den kända tvålen i badkaret, ena sekunden verkar man ha ett fast grepp, men inte nästa. Den stora mängden litteratur kring frågan gör inte saken enklare. Snarast tvärt om. En stor del av strategilitteraturen har mycket att säga kring ämnet, men undviker att definiera strategi. En av nackdelarna med avsaknaden av en konkret definition är att diskussioner om strategi lätt kan bli ofokuserade. Alla deltagare i diskussionen kan antas ha sin egen uppfattning om vad strategi egentlig är och framstegen uteblir.
För att få en startpunkt kan man gå till Nationalencyklopedin på nätet, vilken förklarar ”strategi” som ”…läran om användningen av militära och andra maktmedel för att i kamp med en motståndare nå politiska mål, såväl krigsmål som andra mål…” [1] Beskrivningen är inte riktigt den handfasta definition som man kan önska sig.
EN VIDARE BESKRIVNING
Svenska Wikipedia har en uppställning som vid en första anblick verkar lovande. [2] Texten var inte försedd med någon källhänvisning. Artikelförfattaren menade att den klassiska strategins uppgift är
- ”att
sammansätta armén för kriget
- att
välja utgångspunkt (operationsbas) och mål (operationsföremål) för
krigsrörelserna
- att
bereda krigsskådeplatsen, där det låter sig göra
- att
leda rörelserna och att bestämma när och var striden skall föras
- att på rätt sätt använda de vunna segrarna eller begränsa följderna av nederlag”
Uppställningen
innehåller viktiga punkter, men är snarast en påminnelse om hur många fällor
det finns runt strategibegreppet. Artikeln återkommer till denna uppställning i
avslutningen.
STORBRITANNIENS MARINA STRATEGI
Efter en läsning av den brittiske marin-historikern Andrew Lamberts artikel ”Con-fronting Russia at Sea; the Long View (1700–1919).”[3] framstod begreppet strategi med stor klarhet för den här författaren. Lambert menade att Ryssland traditionellt har varit beroende av sin export av billiga men skrym-mande varor för att få landet finanser att fungera.
Genom
att skära av denna export med marina krafter hade Storbritannien kunnat tvinga
Ryssland till fred i Krimkriget.[4]
Storbritannien kunde även få Ryssland att backa tillbaka i spända situationer åren 1878 och 1884, endast genom att hota med naval blockad.[5]
Läsningen
var i sig intressant, men gav också en ledtråd till definitionen av begreppet
strategi. I sammanhanget erinrade sig den här författaren en konversation med en
managementkonsult under 1990-talet.
Managementkonsulten
kommenterade ett misslyckande med att ”De trodde att man kunde sälja alla
produkter på alla marknader.” Uttalandet kan med lätthet kopplas till militär
strategi. En nation kan inte angripa en motståndare på alla punkter samtidigt.
Resultatet
av ett sådant försök blir en kraftsplittring som med säkerhet leder till ett
misslyckande.
FÖRSLAG TILL DEFINITION
Om man låter sig inspireras av artikeln i Wikipedia samt Lamberts och management-konsultens tankar kan följande förslag till en enkel och fungerande definition av begreppet strategi inställa sig:
”Strategi är en planering för
vilka stridskrafter som ska sättas
in mot vilka objekt, geografiska sådana eller andra.”
Om
man definierar begreppet strategi enligt ovan så blir det åtminstone för den
här författaren konkret och tydligt.
En strategidiskussion i dessa termer borde kunna föras i tillräckligt praktiska termer för att bli effektiv. Tillbuds stående stridskrafter tilldelas då olika uppgifter och fördelas till chefer. Därmed skulle den strategiska processen vara klar, tills den behöver revideras. En strategi behöver i första hand skapas på nationell nivå, eller alliansnivå om man är med i en sådan.
NÄSTA NIVÅ NEDÅT
I
exemplet Stillahavskriget tilldelades Nimitz respektive MacArthur resurser och
uppgifter enligt en nationell strategi. Vad hände då på denna nivå nedåt i
organisationen?
Egentligen kan Nimitz och MacArthur sägas ha stått inför samma fråga som den nationella ledningen, fast i mindre skala. De behövde alltså en strategi för sina beslut i stort. I ytterligare nästa steg ställdes Nimitz och MacArthurs direkt underställa chefer inför frågan om vilka stridskrafter som skulle sättas in mot vilka objekt inom sina områden. En kompanichef som verkade inom ramen för uppdragstaktik formulerade en strategi när han fattade sitt beslut i stort. Slutresultatet blir alltså att samtliga ledningsnivåer ställs inför strategifrågan.
I
sammanhanget kan noteras att även specialistfunktioner behöver strategier. Till
exempel behöver artillerichefen en artilleri-strategi och
generalkvartermästaren en underhållsstrategi. De här strategierna är analoga
med ovanstående definition, men uttrycks i något annorlunda termer.
GRÄNSDRAGNINGEN MOT TAKTIK
Om då chefer även på låga nivåer fattar beslut av strategisk karaktär inställer sig frågan om gränsdragningen mot taktik. I sin avhandling från 2023 öppnade Lars Henåker upp frågan med meningen ” Military effects are materia-lized on the tactical level, often as engage-ments, skirmishes, manoeuvres and battles.”[6]
Strategi
kan sägas handla om planering. Så fort som ett förband kommer i strid blir
begreppet taktik tillämpbart. Påståendet torde vara helt giltigt upp till
brigadnivå, men på ännu högre nivåer inställer sig frågor.
Om till exempel en av MacArthurs armékårer kom i hårda strider och behövde förstärkas med ytterligare en armékår bör man inte längre kunna tala om taktik. I det här fället borde man tala om en strategisk ”loop” där MacArthur behövde revidera sin ursprungliga strategi med en förstärkning av den aktuella armékåren.
GRÄNSDRAGNINGEN MOT POLITIK
Strategi gränsar nedåt mot taktik och uppåt mot politik. Politiken ger ingångsvärden till strategin genom att formulera mål. Utan tydliga strategiska mål är det med största sannolikhet omöjligt att formulera en strategi – då en strategi ska vara en plan för hur man uppnår sina mål.
Strategiska
mål kan formuleras som ”anfall och ta X-nationen”, ”bekämpa Y-nationen så att
de måste acceptera en ovillkorlig kapitu-lation”, ”avhåll Z-nationen från att
invadera oss” eller ”försvara eget land mot Z-nationen i 14 dagar så assistans
från andra nationer kan erhållas”.
När
politiken har formulerat målen kan den även engagera sig i den strategiska
processen. Den här typen av politisk ”micromanage-ment” är mer regel än
undantag.
Beroende på politikerkvalitet blir det antingen bra eller mindre bra. Det viktiga är att politiken håller isär målformulering och enga-gemang i den strategiska processen.
Nationens
ingående i allianser ser vid en första anblick ut som ett
gränsdragnings-problem mellan politik och strategi.
Medlemskap
i en allians skapar dock risker som ligger ovanför den militära nivån att
bedöma. En alliansmedlem kan till exempel behöva delta i krig som man annars
inte skulle ha deltagit i. Alliansfrågan blir alltså politisk. Denna, och
angränsande frågeställningar, kan sägas skapa säkerhetspolitiken.
Allianspolitiken
skapar ett ingångsvärde till den strategiska processen – där hela den
överordnade strategin kan hamna i alliansens händer. Om strategin misslyckas
inträder en annan politisk process – hur man ska få slut på kriget.
Det är även relevant att tala om en politisk strategi. Den avser då åtgärder med andra medel än militära.
Ibland
höjs röster för att målformuleringen är en del av den strategiska processen
vilket sannolikt är farligt. Man ska då försöka göra två saker samtidigt,
vilket brukar vara svårt. Det kan också lätt uppstå en förvirring kring om man
diskuterar mål eller medel. En successiv neddelning av de strategiska målen
måste dock i enlighet med ovanstående vara en naturlig del i den strategiska
processen. Till exempel Nimitz och MacArthur måste förklara för sina
underlydande chefer vilka mål de förväntades uppnå, och till när – en process
som måste gå hela vägen ned i organisationen.
AVSLUTNING
Den definition på ”klassisk strategi” som anfördes i början av denna artikel kan sägas ha ett antal svagheter som definition på begreppet strategi, framförallt genom att vara för vidlyftig.
”Att sammansätta armén för kriget” kan låta strategiskt, men stridskrafternas samman-sättning bör vara en produkt som kommer ur målen och den valda strategin. I praktiken torde dock frågan oftast bli hur man ska utnyttja de befintliga resurserna samt de som kan skapas i närtid. I ”Val av operationsbas och operationsföremål” har samman-ställningen sin stora poäng i understrykandet av operationsföremål. ”Att bereda krigsskådeplatsen” är naturligtvis önskvärt och torde vara en del av alla de åtgärder som en militär chef måste vidta. Att lägga in verksamheten som en del i den strategiska processen känns dock tveksamt. Samma sak gäller för ”att samla armén o.s.v.” samt ”att leda rörelserna”.
”Att
bestämma när och var striden ska föras” verkar vid ett första ögonkast vara en
strategisk fråga. Till att börja med kan man inte alltid avgöra frågan själv.
Frågeställningen
blir då om man ska acceptera en strid eller inte. Med en lätt utvidgning av
begreppet taktik blir frågan om att avstå från en strid också taktisk, och
beslutet att acceptera en strid känns absolut taktisk.
”Att använda segrar eller begränsa följderna av nederlag” blir lite svårare att klassificera. Frågan verkar snarast handla om att eventuellt revidera sin strategi.
Det här var då en kort artikel om ett stort ämne. Den är skriven efter många års sökande efter en definition på begreppet strategi som man kan känna sig nöjd med, och som låter frågan sjunka långt ned i medvetandets djup. När Lamberts artikel skapade en känsla av förståelse var behovet av att skriva denna artikel stort.
Det går säkert att göra invändningar mot innehållet i artikeln. Till exempel kan det verka osmakligt att tala om strategi på lägre nivåer. Problemet kanske bara är en vanesak.
Jag är under alla omständigheter övertygad om att bra diskussioner om strategi kräver en enkel och tydlig definition på vad man talar om. Jag är också övertygad om att en tydligt formulerad strategi går att testa teoretiskt samt att en bra strategi inte går ut på att man ska ”sälja alla produkter på alla marknader”.
Ulf Sundberg, red.
LITTERATUR
- Henåker, Lars, Mastering Tactics: Exploring and
measuring victory in battle. Department
of War Studies and Military History, Swedish Defence
University (Stockholm 2023).
- Lambert, Andrew, ”Confronting Russia at Sea; the Long View (1700–1919). How to deter or defeat Russia – the maritime historical experience”, i Black, Jeremy (ed.), The Practice of Strategy, Fvcina di Marte 17 (s.l. 2024).
- Wikipediaartiklar
enligt fotnoter.
[1] https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/strategi
Läst 2024-07-17
[2] https://sv.wikipedia.org/wiki/Strategi
Läst 2024-07-17
[3] Lambert,
2024.
[4] Lambert,
2024, sid. 320.
[5] Lambert,
2024, sid 324.
[6] Henåker,
2023, sid 14.
