USS ENGLAND
–UBÅTSJÄGAREN NR 1
- Sex
sänkta ubåtar på tolv dagar, med Hedgehog.
En grekisk korvett avfyrar samtliga 24 granater med antiubåtsgranatkastaren Hedgehog (”igelkott”) under andra världskriget. Sju nedslag och 17 granater i luften kan räknas ovan.
(Foto: Parnall, C H (Lt), Royal Navy official photographer,
Wikimedia, beskuret.)
USS
England (DE-635), var en “DE” – en ”Destroyer Escort” – vilka
producerades i stort antal i USA under andra världskriget. Från att ha varit
ganska valhänt gick den amerikanska ubåtsjakten under 1943 till att ha blivit
betydligt förbättrad[1].
Framgångsfaktorerna
var signalspaning, radar, nya fartyg, skicklighet och ”Hedge-hog”. Den senare
var en antiubåts-granatkastare, ursprungligen utvecklad i Storbritannien.
Traditionella sjunkbomber detonerade alltid på inställt djup och effekten kunde
vara svår att fastställa. Dessutom störde detonationerna vattnet så en
sonar-kontakt förlorades i cirka 15 minuter efter vapeninsatsen. Vidare hade
sonarutrust-ningen ett minimiavstånd och man förlorade sonarkontakten när man
var tillräckligt nära för att fälla sjunkbomber.
Hedgehog kunde skjuta 24 granater mot en yta om 30 meter i diameter, drygt 200 meter framför det skjutande fartyget. Därmed kunde man bibehålla en sonarkontakt och missar rörde inte upp vattnet eftersom granaten endast detonerade vid träff.
Den amerikanska ubåtsjakten kunde dess-utom dra nytta av den japanska taktiken att skapa kedjor med ubåtar i områden där man trodde att amerikanska örlogsfartyg skulle passera[2].
USS ENGLAND DEN 19–31 MAJ 1944
USS England, uppkallat efter en sjöman som stupat vid Pearl Harbor, var ett av 148 fartyg i Buckley-klassen. Hon hade tagits i tjänst i slutet av 1943. Kommendörkapten Walton B. Pendleton förde befälet.
I början av maj 1944 snappade amerikanarna upp ett meddelande med informationen att den japanska ubåten I-16 var på väg till Salomonöarna med ris. England och två andra fartyg sändes mot området. I-16 upptäcktes av amerikanskt flyg den 19 maj och fartygen stävade mot målet. England fick snart sonarkontakt. En första Hedgehog-salva missade, nästa fick en träff, den tredje missade och I-16 manövrerade undan från den fjärde. Det femte anfallet resulterade dock i fyra till sex detonationer och I-16 var sänkt.
Den
20 maj snappades ett nytt meddelande upp. Japanerna skulle lägga ut en ubåtskedja
med sju båtar nordost om Nya Guinea, över en rutt som amerikanska hangarfartyg
ofta använde. Under natten till den 22 maj fångades en ubåt, Ro-106, på radar.
Ett fartyg misslyckades med en Hedgehog-attack och tappade sedan kontakten.
Tidigt på morgonen fick England sonarkontakt. Ro-106 gick till botten
efter den andra attacken. Man visste nu att det fanns sex ubåtar kvar i kedjan.
Följande morgon, den 23 maj, fångades en ny ubåt på radar, Ro-104. Det upptäckande fartyget missade med samtliga fyra attacker, ytterligare ett fartyg missade samtliga fem Hedgehog-anfall. England missade med första anfallet, men sänkte Ro-104 i det andra.
Under natten till den 24 maj upptäcktes ytterligare en ubåt med radar. England gick in sänkte båten, Ro-116, med den första salvan. England och de två andra fartygen behövde nu gå och bunkra, men man behöll sökfor-meringen under färden. Natten till den 26 maj fick England först en radar- och sedan en sonarkontakt. Den första Hedgehog-salvan gav fyra till sex detonationer och Ro-108 sänktes.
Efter att ha bunkrat och provianterat gick England och de båda andra fartygen ut igen på kvällen den 28 maj, denna gång som del av en större styrka vilken stod under befäl av divisionschefen Hains. Ett fartyg upptäckte Ro-105 med radar under natten till den 30 maj. Man anföll med sjunkbomber men missade. Under de följande 25 timmarna genomförde fartygen i styrkan, dock inte England, 16 olika anfall med Hedgehog och sjunkbomber. Samtliga misslyckades. Till slut tröttnade Hains och gav ordern ”Go ahead, England.”. Tidigt den 31 maj sänkte England Ro-105 med sex till tio träffar.
Den
vanligen förekommande osäkerheten kring antalet träffar kan sannolikt
tillskrivas att flera träffar bör ha kommit tätt inpå varandra.
En Hedgehog på en brittisk
jagare. Vapnet togs i tjänst 1942. Granaterna bar en sprängladdning om 16 kilo
Torpex. De sjönk med cirka 7 m/s. Britterna sänkte sin första ubåt med vapnet
år 1942.
Hedgehog var grunden för den sovjetiska MBU-200, som år 1956 blev MBU-600, då med en räckvidd om drygt 600 meter.
(Foto: Royal Navy
official photographer, Wikimedia genom User: W.wolny, beskuret.)
AVSLUTNING
Trots
att Walton B. Pendleton till dags dato är världen mest framgångsrika
ubåtsjägare är han förvånansvärt okänd. De fakta man hittar är att han levde
1897–1970, gick ut från U.S. Naval Academy, Annapolis, år 1921 och gick i
pension som kommendör.
Pendelton
fick utmärkelsen Navy Cross för sina insatser. Förklaringstexten var en
kortfattad redogörelse för händelserna ovan samt omdömet:
”His outstanding seamanship and
skillful direction of the attacks carried out by his vessel contributed
materially to the great damage inflicted on the enemy forces. His courage,
forceful leadership and aggressive fighting spirit were in keeping with the
highest traditions of the United States Naval Service.”
USS Hopping, ett annat fartyg i Buckley-klassen. De deplacerade 1 740 ton med full last och var drygt 93 meter långa. De flesta fartyg i klassen nådde en toppfart om 26–27 knop. Fartygen tog 350 ton olja, vilket gav en räckvidd om 5 500 distansminuter med 15 knops fart. De hade en Typ 128D eller en Typ 144 sonar, som var monterad i en uppdragbar dom.
(Foto: Harley Flowers, Mobile, USA, Wikimedia, beskuret.)
LITTERATUR
Evans, David C. & Peattie, Mark R., Kaigun:
Strategy, Tactics and Technology in the Imperial Japanese Navy 1887–1941
(Annapolis, MD 1997).
Torisu, Kennosuke & Chihaya, Masataka, ”Japanese
Submarine Tactics and the Kaiten”, i Evans, David C., The Japanese Navy
in World War II: In the Words of Former Japanese Naval Officers (Annapolis,
MD 1986).
https://en.wikipedia.org/wiki/Hedgehog_(weapon)
https://www.history.navy.mil/research/histories/ship-histories/danfs/e/england.html
https://en.wikipedia.org/wiki/USS_England_(DE-635)
https://valor.militarytimes.com/recipient/recipient-19481/ (om Navy
Cross)
