fredag 14 februari 2025

Nr 15: EXEMPELTEXT: MiG-23

 


MiG-23 ”Flogger”

 

- Sovjetunionens första ”swing-wing” jaktplan



MiG-23ML

(Bild: Signaturen ”Flanker”, Wikimedia.)

De flesta som intresserar sig för ryska jetjaktplan brukar inte ha problem med att hålla reda på MiG-15, MiG-17, MiG-19 och MiG-21. Med MiG-23 blir det lite svårare, vilket inte är märkligt. Planet utvecklades under lång tid och uppträdde i många skepnader.

Föregångaren, MiG-21, sattes i produktion 1959 och konstruktionsarbetet för MiG-23 inleddes i början av 1960-talet. MiG-23 skapades för att möta McDonnell Douglas F-4 Phantom II (tillverkat 1958–1981) och Dassault Mirage F1 (tillverkat 1966–1992)[1].

Grunden för MiG-23 var att planet skulle ta in alla framsteg som gjorts inom aerodyna-mik, motorer och stridsledning samt att de skulle kunna ta den nya generationen av robotar med lång räckvidd – 40 km och över – ”Beyond Visual Range” (BVR).

Planet skulle också ha en variabel vinge. Raka vingar ger fördelar vid låga hastigheter och pilformade vi höga. MiG-23 skulle ha båda, möjligen med det amerikanska General Dynamics F-111, vilket flög för första gången 1964, som förebild.

Sammantaget ledde kraven till att planet blev dyrt och tog lång tid att utveckla. System-balanseringen var svårare än man hade trott.

De olika versionerna presenteras översiktligt nedan.

 

1967:            

MiG-23-11/1, den första prototypen, flög för första gången. Prototypen bar fyra K-23 BVR-robotar och flögs i Mach 1,2. 

1969:             

MiG-23S, en testserie om 60 plan, flögs för första gången. Planen bestyckades med fyra R-3R kortdistansrobotar. Attackversionen tog två Kh-23 (Nato: AS-7) 300-kilos mark-/sjömålsrobotar eller två ton andra vapen.”S”-versionen hade en mängd fel och övergavs snart.

1971:             

MiG-23 1971, den första produktionsserien, tillverkades i cirka 80 exemplar. De bar den nya R-23R, en långdistansrobot. Inte heller ”1971”-versionen var tillfredsställande

1972–1978:       

MiG-23M tillverkades. Cirka 1 300 plan färdigställdes°.M”-versionen var ett kapabelt jaktplan. Det hade en ”Look Down/Shoot-Down”-radar och bestyckades med två R-23R långdistans- och två R-60 kortdistansrobotar. Planet leveransgodkändes 1974 och i mitten av 1970-talet var planet den viktigaste jaktmaskinen i det sovjetiska flygvapnet. Attackversionen kunde ta Kh-23-roboten, tre ton andra konventionella vapen eller en tio kt frifallande kärnladdad bomb. ”M”-versionen tillverkades som ”MS”, ”MF” och ”BN” för export. De senare till Indien.

1975:            

MiG-23ML började tillverkas. Planet var en lättare och förbättrad version av ”M”, framförallt radarn var utvecklad. Från det att bromsarna släpptes på marken steg ”ML” till 15 000 meter och accelererade till Mach 2,1 på 4,3 minuter, då med full efterbrännkammare[1].



[1] Mladenov, sid. 202. 



[1] Mladenov, sid. 202. 

1977:           

 MiG-23MLA började tillverkas. Totalt producerades ca 1 100 ML och MLA°. Framförallt radarn hade förbättrats. Tidigare versioner hade stört varandra och nu spreds frekvenserna ut. ”MLA” anföll i formationer om fyra plan, med cirka åtta km mellan planen och även ett avstånd i djup. ”MLA” fick även den förbättrade R-23/T-roboten. ”M” och ”MLA” hade samma huvudsakliga prestanda: 1 350 km/h vid havsytan, 2 500 km/h på hög höjd och Mach 2,35 som maximal fart. Utan last och med extratankar kunde planen flyga 2 380 km. Maximal G-belastning var 8–8,5 G.

1978–1981°:     

MiG-23P tillverkades. Cirka 500 producerades°.”P”-versionen togs fram som en temporär lösning på problemet med lågt flygande mål, främst F-111 och kryssningsrobotar. Radar och robotar förbättrades, och planet fick ett autopilotsystem. Versionen betraktades som mycket lyckad.

1982–1985:       

MiG-23MLD en uppgradering av 560 stycken MiG-23ML/MLA genomfördes. Det viktigaste målet för uppgraderingen var att förbättra kontrollen i höga anfallsvinklar. Planet fick också en utvecklad radar, Sapfir-23 MLA-II, med en maxeffekt om 60 kW och snitteffekt om en kW[1]. ”MLD” har kallats ”Den ultimata MiG-23:an.”



[1] Mladenov, sid. 217.



[1] Mladenov, sid. 217.


AVSLUTNING

MiG-23 står nu på museum. Tillverkningen upphörde år 1984. De sista exemplaren, av P-versionen, kvarstod på två ryska regementen till 1998. För att sätta in MiG-23 i ett svenskt sammanhang kan man betrakta utvecklingen av svensk jakt:

1950              De första tankarna på Draken

1955              Den första prototypen.

1959–61        J 35A, 90 plan, radar PS-02, som var avståndsmätare för automatkanonsikte 6B.

1962–63        J 35B, 73 plan, radar PS-03, datalänk, jaktrobot.

1963–64        J 35D, 120 plan, starkare motor.

1965–72        J 35F, 230 plan, radar, sikte och robot integrerat. (J 35F2 = J 35F med IR)

1980:             JA 37 Viggen i tjänst.

1987–91        J 35J (uppgradering av J 35F).

1996:             JAS 39A i tjänst.

1998:             Sista J 35 tas ur tjänst.

 

Att uppnå en förståelse för läget i luften över Sverige och Östersjön under kalla kriget är inte lätt. Luftstrid är beroende av många variabler och att kunna bedöma dem på ett rimligt sätt kräver stor kunskap. En sak är dock relativt säker. Om en motståndare kan tillskansa sig ett starkt överläge i luften så kommer både försvararens armé- och marinförband att få stora problem.


 

 


 

J 35F Draken 1972. Maxfart: 2 450 km/h på 11 000 meter [4] / Mach 2,0 på hög höjd [5]. 

(Bild: Marcin Zieliński, Wikimedia, beskuren och redigerad.)

 

LITTERATUR

 

Artikeln är i huvudsak baserad på:

Mladenov, Alexander, Soviet Cold War Fighters (s.l. 2016, nytryck 2021), sid. 186–227. Mladenov är bulgar. Boken innehåller rikligt med tekniska detaljer.

- Informationen rörande svensk jakt och övriga nationers flygplan kommer från Wikipedia.

- Wikipediainformation rörande sovjetiskt flyg är markerat med °.

- Benämningarna på robotar ovan följer engelsk translitteration.



[1] Mladenov, sid. 186.

[2] Mladenov, sid. 202.

[3] Mladenov, sid. 217.

[4] en.wikipedia.

[5] Bo Widfeldt/Åke Hall, Svenska vingar (s.l., förord daterat 1999), sid. 106.


Nr 15: INNEHÅLLSFÖRTECKNING



INNEHÅLL, Nr. 15, Februari 2025

 

3 Suomen Joutsen – Finska svan

av Andrea Rizzi

6 Flygaress under första världskriget: Topplistan

av Anders Frankson

9 Estlands upprustning: För lite och för sent av Eino Tubin

14 Champas undergång år 1471

17 MiG-23 ”Flogger”

20 Operationerna Trident och Python 1971

25 Perus befrielsekrig

32 Karl XII:s amiraler Del V: Sjöslaget som inte blev av

38 David mot Goliat: Lätta pv-vapen under andra världskriget

43 Polsk kavalleridoktrin 1939

45 Slims hanterande av risk – Del 3: Arakan 1944

av T G Mårtensson


Nr 15: Ströms gravy över händelserna vid Öresund sommaren år 1700.

 

Det här inlägget återger en gravy som visar sjöstyrkor och händelseförlopp i Öresund sommaren år 1700. Materialet kompletterar en artikel i Militärhistorisk journal nr 15, februari 2025. 

Av tekniska och läsbarhetsskäl är bilden uppdelad. Bilderna är naturligtvis svårlästa även här, men de kan laddas ned och förstoras upp. 



Den svenska styrkan redovisas till vänster. 



De danska respektive engelska och nederländska flottorna redovisas till höger. 


Bilden visar gravyrens övre del. 



KÄLLA

Ström, Nils, Kopparstick ”Kongl: Maij:s Wår Allernådigste Konungs KUNG CARL D: XII:s Hieltemodige och lyckelige descent uppå Seland d: 25 Jul: Anno 1700.” i Lybeck, Otto (ordförande), Svenska flottans historia, Del II (Malmö 1943), mellan sid. 124 och 125.


Nr. 15: De danska, engelska och nederländska flottorna i Öresund sommaren år 1700.

 

Det här inlägget kompetterar februariutgåvan av Militärhistorisk journal nr 15, 2025 med uppgifter som inte fick plats i tidningen. 

Nedan återfinns uppgifter som de danska respektive engelska och nederländska flottor som befann sig i Öresund sommaren år 1700. Källan är:

Ström, Nils, Kopparstick ”Kongl: Maij:s Wår Allernådigste Konungs KUNG CARL D: XII:s Hieltemodige och lyckelige descent uppå Seland d: 25 Jul: Anno 1700.” i Lybeck, Otto (ordförande), Svenska flottans historia, Del II (Malmö 1943), mellan sid. 124 och 125. 

Detta kopparstick har återgetts i Svenska flottans historia enligt ovan, men det är svårt att läsa allt i det lilla format som finns där. Inför denna återgivning har bilden skannats och förstorats upp. 



 

DE DANSKA, ENGLSKA OCH NEDERLÄNDSKA FLOTTORNA VID ÖRESUND ÅR 1700

 

Stavningen av fartygsnamnen är inte normaliserad.

 

FARTYG                             Antal kanoner

 

Fridericus Qvartus                 110

Christianus Qvartus               110                

Danneborgh                         96                 

Elephanten                           90                 

Norsek Lowen                    82                 

Prins Frederich                      82                 

De Chur Prins                       82                 

Lovise                                  78                 

Mars                                    78                 

Mercurius                            78                 

Printz George                       70                 

Princes Sophie Hedewig         66                 

Printz Christian                     66                 

Charlotta                              66

3. Löwer                              66                 

Christianus Qvartus               64

Friedericus Tertius                 60                 

Prince Carles                         54                 

Prince Guillame                     54                 

3. Croner                             52                 

Sleswich                               50                 

Nesselblat                             50                 

Oldenburgh                          50                 

Delmenhorst                        50                 

Gyldenlöw                           50                 

Der Engel                             50                 

Der Swertfisch                      50                 

Der Tumbler                         50                 

Der Secund                           46                 

Neptunus                            46                 

Summa                               1 996             

 

 

DEN BRITTISKA FLOTTAN

 

Schausbury                           80

Nassau                                 70

Eagle                                    70

Portlandh                             50

Crowne                                50

Salis Burij                              50

Hampsiere                            50

Carlisle                                 50

Worcester                             50

Severue                                 50

Utan namn                           30

Utan namn                           24

Summa                               634

 

DEN NEDERLÄNDSKA FLOTTAN

 

D. Unij                                 94

Aleckmaer                            72

Dordregt                              72

Cat Wick                               72

Erste Edele                           72

Veluc                                    64

Aerenem                              64

Utrecht Amalia                      64

Emylia                                  64

Utrecht Nord                        64

Vlissinge                               54

Province Utrecht                   50

Batavier                                50

Summa                               846 

 

Summasumma                    1 480[1] (De brittiska och de nederländska flottorna.)

 

 



[1] Ström.


tisdag 14 januari 2025

Nr 14, 2025, EXEMPELTEXT: USS England - Ubåtsjägaren nr 1


USS ENGLAND –UBÅTSJÄGAREN NR 1

 

- Sex sänkta ubåtar på tolv dagar, med Hedgehog.

 

 

En grekisk korvett avfyrar samtliga 24 granater med antiubåtsgranatkastaren Hedgehog (”igelkott”) under andra världskriget. Sju nedslag och 17 granater i luften kan räknas ovan.

(Foto: Parnall, C H (Lt), Royal Navy official photographer, Wikimedia, beskuret.)


USS England (DE-635), var en “DE” – en ”Destroyer Escort” – vilka producerades i stort antal i USA under andra världskriget. Från att ha varit ganska valhänt gick den amerikanska ubåtsjakten under 1943 till att ha blivit betydligt förbättrad[1].

Framgångsfaktorerna var signalspaning, radar, nya fartyg, skicklighet och ”Hedge-hog”. Den senare var en antiubåts-granatkastare, ursprungligen utvecklad i Storbritannien. Traditionella sjunkbomber detonerade alltid på inställt djup och effekten kunde vara svår att fastställa. Dessutom störde detonationerna vattnet så en sonar-kontakt förlorades i cirka 15 minuter efter vapeninsatsen. Vidare hade sonarutrust-ningen ett minimiavstånd och man förlorade sonarkontakten när man var tillräckligt nära för att fälla sjunkbomber.

Hedgehog kunde skjuta 24 granater mot en yta om 30 meter i diameter, drygt 200 meter framför det skjutande fartyget. Därmed kunde man bibehålla en sonarkontakt och missar rörde inte upp vattnet eftersom granaten endast detonerade vid träff.

Den amerikanska ubåtsjakten kunde dess-utom dra nytta av den japanska taktiken att skapa kedjor med ubåtar i områden där man trodde att amerikanska örlogsfartyg skulle passera[2].


USS ENGLAND DEN 19–31 MAJ 1944

USS England, uppkallat efter en sjöman som stupat vid Pearl Harbor, var ett av 148 fartyg i Buckley-klassen. Hon hade tagits i tjänst i slutet av 1943. Kommendörkapten Walton B. Pendleton förde befälet.

I början av maj 1944 snappade amerikanarna upp ett meddelande med informationen att den japanska ubåten I-16 var på väg till Salomonöarna med ris. England och två andra fartyg sändes mot området. I-16 upptäcktes av amerikanskt flyg den 19 maj och fartygen stävade mot målet. England fick snart sonarkontakt. En första Hedgehog-salva missade, nästa fick en träff, den tredje missade och I-16 manövrerade undan från den fjärde. Det femte anfallet resulterade dock i fyra till sex detonationer och I-16 var sänkt.

Den 20 maj snappades ett nytt meddelande upp. Japanerna skulle lägga ut en ubåtskedja med sju båtar nordost om Nya Guinea, över en rutt som amerikanska hangarfartyg ofta använde. Under natten till den 22 maj fångades en ubåt, Ro-106, på radar. Ett fartyg misslyckades med en Hedgehog-attack och tappade sedan kontakten. Tidigt på morgonen fick England sonarkontakt. Ro-106 gick till botten efter den andra attacken. Man visste nu att det fanns sex ubåtar kvar i kedjan.

Följande morgon, den 23 maj, fångades en ny ubåt på radar, Ro-104. Det upptäckande fartyget missade med samtliga fyra attacker, ytterligare ett fartyg missade samtliga fem Hedgehog-anfall. England missade med första anfallet, men sänkte Ro-104 i det andra.

Under natten till den 24 maj upptäcktes ytterligare en ubåt med radar. England gick in sänkte båten, Ro-116, med den första salvan. England och de två andra fartygen behövde nu gå och bunkra, men man behöll sökfor-meringen under färden. Natten till den 26 maj fick England först en radar- och sedan en sonarkontakt. Den första Hedgehog-salvan gav fyra till sex detonationer och Ro-108 sänktes.

Efter att ha bunkrat och provianterat gick England och de båda andra fartygen ut igen på kvällen den 28 maj, denna gång som del av en större styrka vilken stod under befäl av divisionschefen Hains. Ett fartyg upptäckte Ro-105 med radar under natten till den 30 maj. Man anföll med sjunkbomber men missade. Under de följande 25 timmarna genomförde fartygen i styrkan, dock inte England, 16 olika anfall med Hedgehog och sjunkbomber. Samtliga misslyckades. Till slut tröttnade Hains och gav ordern ”Go ahead, England.”. Tidigt den 31 maj sänkte England Ro-105 med sex till tio träffar.

Den vanligen förekommande osäkerheten kring antalet träffar kan sannolikt tillskrivas att flera träffar bör ha kommit tätt inpå varandra.

 

 

En Hedgehog på en brittisk jagare. Vapnet togs i tjänst 1942. Granaterna bar en sprängladdning om 16 kilo Torpex. De sjönk med cirka 7 m/s. Britterna sänkte sin första ubåt med vapnet år 1942.

Hedgehog var grunden för den sovjetiska MBU-200, som år 1956 blev MBU-600, då med en räckvidd om drygt 600 meter.

(Foto: Royal Navy official photographer, Wikimedia genom User: W.wolny, beskuret.)


AVSLUTNING

Trots att Walton B. Pendleton till dags dato är världen mest framgångsrika ubåtsjägare är han förvånansvärt okänd. De fakta man hittar är att han levde 1897–1970, gick ut från U.S. Naval Academy, Annapolis, år 1921 och gick i pension som kommendör.

Pendelton fick utmärkelsen Navy Cross för sina insatser. Förklaringstexten var en kortfattad redogörelse för händelserna ovan samt omdömet:

”His outstanding seamanship and skillful direction of the attacks carried out by his vessel contributed materially to the great damage inflicted on the enemy forces. His courage, forceful leadership and aggressive fighting spirit were in keeping with the highest traditions of the United States Naval Service.”


 

 

USS Hopping, ett annat fartyg i Buckley-klassen. De deplacerade 1 740 ton med full last och var drygt 93 meter långa. De flesta fartyg i klassen nådde en toppfart om 26–27 knop. Fartygen tog 350 ton olja, vilket gav en räckvidd om 5 500 distansminuter med 15 knops fart. De hade en Typ 128D eller en Typ 144 sonar, som var monterad i en uppdragbar dom.

(Foto: Harley Flowers, Mobile, USA, Wikimedia, beskuret.)

LITTERATUR

Evans, David C. & Peattie, Mark R., Kaigun: Strategy, Tactics and Technology in the Imperial Japanese Navy 1887–1941 (Annapolis, MD 1997).

Torisu, Kennosuke & Chihaya, Masataka, ”Japanese Submarine Tactics and the Kaiten”, i Evans, David C., The Japanese Navy in World War II: In the Words of Former Japanese Naval Officers (Annapolis, MD 1986).

https://en.wikipedia.org/wiki/Hedgehog_(weapon)

https://www.history.navy.mil/research/histories/ship-histories/danfs/e/england.html

https://en.wikipedia.org/wiki/USS_England_(DE-635)

https://valor.militarytimes.com/recipient/recipient-19481/ (om Navy Cross)



[1] Torisu & Chihaya, sid 441.

[2] Jämför Evans & Peattie, sid. 432. 



 



NUMMER 14, 2025, Innehållsförteckning

 


3 Doolittle var inte först

4 Gustaf Wilhelm Tibells akademiska verksamhet i Italien

av Virgilio Ilari

11 Svenska frivilliga hos de konfedererade 1861–65

av Lars Ericson Wolke

15 Legionens sista strid i franska Indokina

av Anders Frankson

19 Slims hanterande av risk – Del 2

av T G Mårtensson

26 Jerikos basuner: Ljudeffekter i krig

av Eino Tubin

30 USS England – Ubåtsjägaren nr 1

33 Songhai-imperiets undergång 1591

36 Karl XII:s amiraler – Del IV: Svenska flottan löper ut

39 Artilleriradar

42 Bolivias frihetskrig