Nummer 1, oktober 2023, Exempeltext:

 

Det här är den första texten i en serie där en artikel ur varje utgåva läggs upp. 

EXOCET AM 39 I FALKLANDSKRIGET

 - Fem robotar som kunde ha förändrat historiens gång

                                  HMS Sheffield, en Typ 42 jagare. (Bild: Nathalmad, Wikimedia)

Typbeväpning för brittiska örlogsfartyg

 

Fartyg/Klass	Grövre artilleri	Lättare artilleri	Sjömåls- robot	Luftvärns- robot
Invincible	-	-	-	Sea Dart
Hermes	-	-	-	Seacat
County-jagare	2 x 11,5 cm	2 x 20 mm	Exocet	Seacat, Seaslug
Typ 42 Jagare	1 x 11,5 cm	2 x 20 mm	Exocet	Sea Dart
Typ 12 Fregatt	2 x 11,5 cm	2 x 20 mm	-	Seacat
Typ 21 Fregatt	1 x 11,5 cm	2 x 20 mm	Exocet	Seacat
Typ 22 Fregatt	-	2 x 40 mm	Exocet	Sea Wolf

 

County-klass: Glamorgan, med flera.

Typ 42: Sheffield, Coventry, Glasgow, Cardiff, Exeter med flera.

Typ 12: Yarmouth, med flera.

Typ 21: Amazon, Antelope, Active, Ambuscade, Arrow, Alacrity, Ardent och Avenger.

Typ 22: Broadsword, Battleax och Brilliant, med flera.

 

Källa: Jane’s Fighting Ships 1981–1982 (London 1981), sid. 561–562 och 564–567.

 

 

Under Falklandskriget 1982 användes luft-burna sjömålsrobotar för första gången i större skala. Vid den här tiden var Robot 04 huvudbeväpning för det svenska attackflyget. Erfarenheterna av Falklandskriget är intressanta i sig, och de kan även jämföras med svenska förhållanden.

 

 

 Den franska Exocet-roboten började levereras 1973. Bland kunderna var Argentina och Storbritannien. Roboten var cirka fem meter lång och vägde mellan 700 och 800 kilo, beroende på version. Farten var 315 meter/sekund, eller Mach 0,9.

(Bild: Antagligen ”Rama”, Wikimedia)

 

FLYGFÄLLDA EXOCET-ROBOTA

Efter att ha ockuperat Falklandsöarna spelade Argentina samma roll som det svenska försvaret skulle ha spelat under kalla kriget, försvarare mot en invasionsflotta. Några av de viktigaste vapnen i den argentinska arsena-len var fem robotbärande Dassault-Breguet Super Étendard-flygplan och fem stycken Exocet-robotar AM 39, anpassade för flyg-fällning. Argentinarna hade för övrigt det amerikanska Douglas A-4C Skyhawk för bombuppdrag. Argentinska piloter lyckades avfyra samtliga fem robotar mot brittiska mål. Man kan börja med att betrakta resultaten.

 

     

Dassault-Breguet Super Étendard.

(Bild: Okänd, Wikimedia)

 

Robot nr       Avfyrades*                        Resultat

1                    4 maj kl. 14.02[1]                   Träffade Typ 42 jagaren HMS Sheffield – sänkt.

2                    4 maj kl. 14.02[2]                   Miss, föll 800 meter babord om Sheffield.

3                    25 maj kl. 18.38[3]                 Träffade SS Atlantic Conveyor (ro-ro) – sänkt.

4                    25 maj kl. 18.38[4]                 ”

5                    30 maj kl. 16.34[5]                 Miss, föll i havet.

 

* Brittisk normaltid, ”Zulu”, tre timmar efter lokal tid.

Det blir direkt uppenbart att den argentinska taktiken var att sända två robotbestyckade plan på varje uppdrag, så långt som robotarna räckte. Det blir också uppenbart att tre av fem robotar träffade, vilket ledde till två sänkta brittiska fartyg. Sextio procent träffsanno-likhet och 2,5 robotar för varje sänkt fartyg ser på ytan relativt bra ut. Få andra, om något, vapensystem i historien har nått dessa siffror. I sammanhanget kan konstateras att argen-tinarna även använde vanliga bomber, vilket kostade ett antal brittiska fartyg.

I nästa steg kan man betrakta argentinarnas egna förluster i de tre anfallen.

Det sista anfallet utgjordes av ett kombinerat robot/bombanfall eftersom man endast hade en robot kvar.

 

Anfall            Flygplan                            Bestyckning                      Öde

1                    Super Étendard 1                1 Exocet                             Överlevde

                      Super Étendard 2                1 Exocet                             Överlevde

2                    Super Étendard 1                1 Exocet                             Överlevde

                      Super Étendard 2                1 Exocet                             Överlevde

3                    Super Étendard 1                1 Exocet                             Överlevde

                      Super Étendard 2                (Radarplan)                         Överlevde

                      Skyhawk 1                           2 x 250 kg bomber               Överlevde

                      Skyhawk 2                           2 x 250 kg bomber               Överlevde

                      Skyhawk 3                           2 x 250 kg bomber               Nedskjutet

                      Skyhawk 4                           2 x 250 kg bomber               Nedskjutet

Uppställningen ovan visar att argentinarna inte förlorade något av sina robotbestyckade flygplan. Under robotanfall var det endast medföljande bombplan som blev nedskjutna. Vissa resultat och inga egna förluster verkar visa på framgångar för de argentinska Exocet-robotarna, men en ytterligare granskning är av godo.

ANFALL 1 – DEN 4 MAJ 1982

Den brittiska återerövringen av Falklands-öarna stod och föll med två hangarfartyg, HMS Invincible och Hermes. Förutom viktiga helikoptrar fanns Harrier-plan ombord, och de senare kräves för att argentinarna inte skulle få luftherravälde över ön. De brittiska hangarfartygen var alltså klart robotvärdiga mål för Argentina.

Argentinarna var tvungna att lösa en hel del tekniska problem innan de kunde genomföra sitt första robotanfall.  När problemen var lösta flög kapten Augusto Bedacarratz och löjtnant Armando Mayora på låg höjd mot den brittiska styrkan.

Ett argentinskt spaningsplan av typen Neptun hade spelat en viktig roll i planeringen av anfallet. Planets besättning hade med stort tålamod plottat alla brittiska radarsändningar, vilka det var ganska spar-samt med. Genom att ändra läge kunde Neptunbesättningen krysspejla den brittiska flottans position och gruppering.

Argentinarna visste dock inte att huvud-styrkan, och framförallt hangarfartygen, alltid gick radartyst. Det som argentinarna fångade upp var det brittiska fjärrskyddet, Typ 42 jagare.[6]

Hangarfartygen Hermes och Invincible hade vid tidpunkten ett fjärrskydd som bestod av tre robotjagare Typ 42, HMS Coventry, Sheffield och Glasgow. Typ 21-fregatterna HMS Arrow och Alacrity, Typ 12-fregatten HMS Yarmouth samt den äldre jagaren HMS Glamorgan utgjorde närskydd. Tre stycken trängfartyg bidrog till försvaret genom att en fientlig radar inte skulle kunna se skillnaden mellan dem och hangarfartygen. Hangarfartygen hade också varsin Typ 22-fregatt som seglade i direkt anslutning till dem.

De brittiska fartygen var bestyckade med en rad luftvärnsrobotar, Sea Dart, Seacat, Sea Wolf och Seaslug[7]. Förtroendet för Seaslug var begränsat, men de övriga antogs vara klart effektiva, även mot robotar. I övrigt förlitade man sig på remsskjutning för att vilseleda robotar. Chefen för den brittiska sjöstyrkan, konteramiral Sandy Woodward, uttryckte att ”flygburen spaning” saknades, men att fartygens gruppering förhoppningsvis skulle kompensera för denna brist[8]. Med flygburen spaning bör Woodward ha menat ett plan som från hög höjd kunde spana av ett större område med radar.

 

 

 

Dassault-Breguet Super Étendard.

(Bild: Okänd, Wikimedia)

 Klockan 13.56, brittisk standardtid, gick de argentinska planen upp till cirka 40 meters höjd med påslagen radar och de uppfattade ett eko. På Glasgow sågs två ekon på 45 distansminuters avstånd under mycket kort tid. Ekona kom strax tillbaka. Nu kunde farten bestämmas till 450 knop och avståndet till 38 distansminuter. Allt tydde på ett robotanfall. Glasgows stridsledningsofficer gav blixtsnabbt order om remsskjutning och sände varningar till den övriga flottan. Fyra remsmoln utvecklade sig inom kort.

Klockan 14.02 avfyrade de argentinska piloterna sina robotar och dök därefter under den brittiska radarn igen. De påbörjade direkt den långa återflygningen till hemmabasen. När robotarna var avfyrade kom två små prickar upp på Glasgows radarskärmar. De rörde sig snabbt mot den brittiska flottan. Glasgows fartygschef, kommendör Paul Hoddinot, gav genast order om att avfyra Sea Dart-robotar mot prickarna.

Det visade sig att eldledningsradarn inte kunde låsa på de små snabba målen på aktuellt avstånd. Sea Dart fungerade inte och för Glasgows räkning återstod endast att vänta och se om remsmolnen gjorde någon nytta. Spänningen förbyttes i lättnad när man på Glasgow insåg att robotarna var på väg mot Sheffield.

Förmiddagen hade varit fylld av falsklarm, och när vargen verkligen kom togs Glasgows varningar inte på allvar. Fregatten Alacrity var ett undantag. Kommendör Chris Craig, fartygschef på Alacrity, berättade att man betraktade Glasgows varning som glasklar ”Handbrake [kodnamn för Étendardens radar]. Bäring 317”.[9] Alacrity kom dock att ligga utanför händelsernas centrum i den här striden.
På Sheffield hade man missat den argentinska radarsändningen eftersom systemet hade varit blockerat av en satellitkommunika-tionssändning under de aktuella sekunderna. Sheffield såg heller inte robotarna på sin radar. [10] Kommendör Craig på Alacrity kommen-terade: ”Men på Sheffield tycktes man sakna samma klara bild av det annalkande hotet.”[11]

Sheffield blev varse om robotanfallet klockan 14.03, när man från bryggan observerade en rökstrimma på styrbords bog. Roboten var då på cirka en distansminuts avstånd och den flög cirka två meter över vattenytan. Besättningen beordrades att ta skydd och klockan 14.04 träffades Sheffield midskepps. Ett hål om en gånger fem meter slogs upp i fartygssidan och bränder bröt ut. Den andra roboten slog harmlöst ned i vattnet cirka 800 meter till styrbord om fartyget.

Ombord på Sheffield förlorade man kampen mot elden och fartyg sjönk snart. Tjugo man hade stupat.[12] Det första argentinska robot-anfallet ser i förstone ut som en seger, en träff och ett fientligt fartyg sänkt. Det var dock en Pyrrhus-seger. Den yttre försvarsskärmen hade fullgjort sin uppgift, även om priset var högt. Exocet-robotarna hade inte träffat ett hangarfartyg. En sådan träff hade avgjort kriget till brittisk nackdel.

 

 

Dassault-Breguet Super Étendard.

(Bild: Okänd, Wikimedia)

 

ANFALL 2 – DEN 25 MAJ 1982

Den 23 maj hade två Exocet-bestyckade Étendard-plan gått upp för att genomföra ett anfall mot den brittiska flottan. De hade dock inte hittat några mål, och tvingats gå tillbaka med sina robotar.[13] Två dagar senare skulle ro-ro fartyget SS Atlantic Conveyor gå in till Falklandsöarna och lossa viktig materiel. Hon var ett Cunard-fartyg om cirka 15 000 bruttoregisterton som hyrts in för frakter[14]. Operationen var klart farlig eftersom den skulle genomföras inom räckhåll för argentinskt bombflyg.

Konteramiral Woodward hade beslutat att Conveyor skulle ligga tillsammans flottan så länge som möjligt, och sedan gå in till Falklandsöarna under de mörka timmarna.

Medan spänningen steg inför nattens operation startade två Exocet-bestyckade Étendardplan från Argentina. Klockan 18.30 var de argentinska planen cirka 40 distans-minuter från den brittiska flottan.

Planen gick upp för att få en radarbild, varvid radarvågorna fångades upp av signal-spaningsanläggning på Typ 42-jagaren HMS Exeter. En varning gick omedelbart ut. Fregatten HMS Ambuscade fångade planen på egen radar på 24 distansminuter, och fregatten HMS Brilliant på 28. Ett flertal brittiska fartyg började skjuta rems.[15] 

Chris Craig på Alacrity berättade åter om en glasklar rapport, nu från Exeter: ”Handbrake! Bäring 340”. Alacrity befann sig i den främre skärmen framför hangarfartygen. Exeter låg 20 distansminuter framför Alacrity och 25 distansminuter framför hangarfartygen. Heli-koptrar sändes upp för att blockera fiendens radar med störsändare och andra helikoptrar gick upp och fällde rems. Alacrity avfyrade också en radarstörningsgranat.

Klockan 18.38 fällde de argentinska piloterna sina robotar mot det första eko de hade sett, fregatten Ambuscade. [16] De vek sedan av och gick mot hemmabas. Ambuscade sände genast ett varningsmeddelande: ”Sökradar från robot! Exocet! Bäring 338.” Alacrity sköt rems och girade för att få aktern mot roboten. Radarobservatören på Alacrity rapporterade sedan i direkt följd: ”Snabbt eko. Bäring 350” – ”Bäringen drar åt höger” – ”Ekot för-svunnet”. Alacrity hade uppenbarligen klarat sig den här gången.[17]

 Robotarna låste på remsmolnen, men flög igenom dem och letade efter nya mål. De valde Conveyor, som låg fyra distansminuter bort. Conveyor saknade remsraketer, men man bemannade kulsprutor på bryggvingarna. Efter en tidsperiod som inte kan ha överstigit fem sekunder slog robotarna in i Conveyors babordssida, cirka tre meter ovanför vattenlinjen. Bränder som snart blev okontrollerbara bröt ut. Fartyget sjönk några dagar senare.

I samband med anfallet uppstod viss förvirring i den brittiska flottan. Till exempel hangarfartyget Invincible sköt sex stycken Sea Dart-robotar mot falska ekon, vilket i sin tur ledde till att fler ekon uppträdde på de brittiska radarskärmarna.[18]

I sin analys av anfallet konstaterade amiral Woodward att Conveyor hade legat på en rak linje mellan Ambuscade och Hermes. I två lako-niska meningar förklarade Woodward att om Conveyor hade haft remsraketer hade hon kanske kunnat avleda robotarna, och att de då kanske hade gått mot Hermes. I det senare fallet menade Woodward att ”Vi kanske, eller kanske inte, hade lyckats avleda dem än en gång.”[19]

Woodward summerade sina erfarenheter rörande robotstrid efter anfallet den 25 maj. Den åttonde punkten var: ”Gira mot anflygande robotar. Man vänder åtminstone den starka sidan emot på det viset.”[20]

ANFALL 3 – DEN 30 MAJ 1982

Argentinarna beslöt sig för att använda sin sista flygburna Exocet-robot den 30 maj 1982. Det skulle nu bli en kombinerad operation. Trots att det endast fanns en robot flög två Super- Étendardplan, ett som vapenbärare och ett som radarplan. Fyra Skyhawk med två 250-kilosbomber var följde robotplanen. Tanken var att Exocet-roboten skulle leda Skyhawk-planen till hangarfartygen.

Den brittiska flottan hade TYP 42-jagarna HMS Cardiff och Exeter i den västliga fjärrskyddslinjen. Av misstag befann sig kom-mendör Hugo White med Typ 21-fregatten HMS Avenger tolv distansminuter syd-sydost om dem. Tjugo distansminuter österut låg transportfartygen och ytterligare tre distans bort seglade hangarfartygen.

Klockan 16.31 gick argentinarna upp för en kort radarobservation. Exeter upptäckte genast sändningen. Inom sekunder sände de ”Handbrake! Två-Två-Fem”, varvid remsmolnen började sprida sig på himlen, samtidigt svängdes artilleri och robotar in mot angiven bäring. Både Exeter och Cardiff fick radarkontakt. [21]

Exeter hade nu en särskild fördel. Hon hade fått den senaste versionen av Sea Dart. Det nya systemet var cirka 15 sekunder snabbare än de versioner som fanns på Glasgow och Coventry. En bidragande orsak till systemets effektivitet var kommendör Hugh Balfour, expert på satellitkommunikation och telekrigföring, samt på Sea Dart.[22]

Klockan 16.34 gick Étendard-planen upp en gång till, nu på 21 distansminuters avstånd. Det stod därmed klart att robotarna var fällda. Étendard-planen påbörjade sin återflygning. När målen låg på 20 distansminuters avstånd sköt Exeter två Sea Dart-robotar.

Exocet-roboten gick mellan Exeter och Avenger, innan den föll i havet av anledningar som inte är helt klara. Från fregatten Avenger hävdades att hennes artilleri hade skjutit ned roboten, men många efterkrigsanalyser pekar på att roboten blivit vilseledd av remsmoln, gick ur sin bana och störtade.[23]

Den sista flygfällda argentinska Exoceten blev alltså ett misslyckande. Skyhawk-planen fortsatte dock anfallet. Det första blev nedskjutet av Exeters inledande eldöppning med Sea Dart, en av robotarna träffade. Ytterligare en Skyhawk störtade efter artilleri- och eldhandvapeneld från Avenger. De två återstående Skyhawk-planen pressade på mot Avenger, möjligen i tron att Avenger var ett av hangarfartygen. Invincible låg i realiteten 15 distansminuter bakom Avenger. Deras bomber missade Avenger. De två sista Skyhawk-planen kom, trots det brittiska luft-värnet, undan efter bombfällningen.[24]

EN SUMMERING AV FLYGROBOTKAMPANJEN

Argentinarna vann vissa framgångar med sina Exocet-robotar, De misslyckades emellertid med huvudsyftet, att skada eller sänka brittiska hangarfartyg. Den brittiske amiralen Woodward var mycket direkt i sin sammanfattning av de argentinska robotinsatserna:

”Varje gång hade de avlossat dem mot det första radareko de såg – en serie inkompetenta misstag som kanske skulle komma att kosta dem kriget.”

Händelserna kring Falklandsöarna i maj 1982 satte fingret på ett problem kring robotkrigföringen: Roboten visste inte vilket mål den var på väg emot.

Sovjetunionen hade potentiellt samma problem. Hur skulle de sovjetiska långdistansrobotarna träffa ett amerikanskt hangarfartyg och inte till exempel en jagare? Samma problem förelåg för Sverige, hur skulle svenska robotar träffa de värdefulla fartygen i en ”invasionskaka”, och inte ett skenmål? Sannolikt var det ingen som hittade en helt tillfredsställande lösning

 

EN SNABB JÄMFÖRELSE MED SVENSKA FÖRHÅLLANDEN

 

Det svenska flygvapnet hade vid tiden för Falklandskriget cirka 300 Robot 04, en robot som i mycket påminde om Exocet. Robot 04 hade dock en stridsladdning som var nästan dubbelt så stor som Exocetens.[25]

Om det svenska flygvapnet hade uppnått samma resultat som argentinarna så skulle 60 procent av robotarna ha funnit ett mål, det vill säga 180 stycken. I Falklandskriget sjönk ett motståndarfartyg per 2,5 robotar. Omräknat till svenska förhållanden skulle det ha inneburit 120 sänkta motståndarfartyg.

Under anfallen skulle inga svenska plan ha gått förlorade. Det överförenklade i denna snabba jämförelse är naturligtvis uppenbar. Siffrorna kan emellertid kanske ha något värde som tankeunderlag.

 

 

                                         JA-37 Viggen, med dess olika bestyckningsalternativ. 

(Illustration http://digitaltmuseum.se/021015966516 , Wikimedia)

FALKLANDSKRIGETS EPILOG

 

Den brittiska flottan sköt regelmässigt understödseld för arméförbanden i land. Verksamheten drog flera fartyg nära kusten, vilket argentinarna beslutade sig för att utnyttja. De improviserade fram rörliga kustartillerirobotar genom att ta Exocet-robotar från korvetten Guerrico och montera dem på enkla släp. Även ett datoriserat avfyringssystem hade improviserats. En av dessa robotar hade avlossats mot Avenger den 27 maj, men den hade gått över målet.[26]

Den 12 juni lämnade den brittiska jagaren Glamorgan ett eldunderstödsuppdrag, och kom inom skotthåll för en mobil Exocet. Klockan 06.36 syntes ett eko på radar-skärmen, uppenbarligen en Exocet.

Avståndet var åtta distansminuter. Fartyget girade genast 35 grader styrbord. Det var nu cirka 30 sekunder till anslag, och mycket hade redan gått fel. Roboten hade radarn påslagen vid start, och den borde ha upptäckts direkt. Signalspaningsutrustningen kunde dock inte fånga den. 

I stridsledningscentralen bytte man vakt, och möjligheten av att skjuta rems missades, dessutom var några remsskjutare under omladdning och alltså inte tillgängliga. Stridsledningscentralen fokuserade på att få en målfattning för Seacat-robotarna. Man fick iväg en Seacat, men den missade.

Sekunderna senare träffade Exoceten Glamorgan i överbyggnaden, från akter. Den tvära giren hade räddat fartyget från att träffas midskepps, och därmed också sannolikt räddat Glamorgan från undergång. Fartyget var svårt skadat, men flöt och kunde göra fart genom vattnet. [27]

Det argentinska initiativet att improvisera fram ett nytt vapensystem under brinnande krig var naturligtvis på många sätt föredömligt. Om Argentina hade förberett lösningen, och testat den, innan krigsutbrottet kunde världshistorien ha börjat gå i andra hjulspår. Nu kom systemet inte till mer användning innan argentinarna på Falklandsöarna kapitulerade den 14 juni 1982.

 

 

LITTERATUR:

 

Craig, Chris, Eldunderstöd: Sjöstriderna under Falklands- och Gulfkriget (s.l. 2000).

Inskip, Ian, Ordeal by Exocet (Barnsley, S. Yorkshire 2022).

Jane’s Fighting Ships 1981–1982 (London 1981).

Oakley, Derek, The Falklands Military Machine (Staplehurst, Kent 1989).

Woodward, Sandy med Robinson, Patrick, Striden om Falklandsöarna: 100 dagar (Stockholm 1994).

 

WEB-KÄLLOR

 

https://en.wikipedia.org/wiki/Exocet och https://sv.wikipedia.org/wiki/Robot_04. Läst 2023-07-30.

https://en.wikipedia.org/wiki/SS_Atlantic_Conveyor Läst 2023-07-29.

 

---

[1] Chris Craig, Eldunderstöd: Sjöstriderna under Falklands- och Gulfkriget (s.l. 2000), sid. 31.

[2] Craig, sid. 31.

[3] Craig, sid. 108.

[4] Craig, sid. 108.

[5] Craig, sid. 120–121.

[6] Chris Craig, sid. 70–71.

[7] Jane’s Fighting Ships 1981–1982 (London 1981), sid. 561–562 och 564–567.

[8] Sandy Woodward med Patrick Robinson, Striden om Falklandsöarna: 100 dagar (Stockholm 1994), sid 20.

[9] Craig, sid. 71.

[10] Woodward, sid 15–31.

[11] Craig, sid. 71.

[12] Woodward, sid 15–31.

[13] Craig, sid. 106.

[14] en.wikipedia.org/wiki/SS_Atlantic_Conveyor.

[15] Woodward, sid 259–263.

[16] Woodward, sid 259–263.

[17] Craig, sid. 71.

[18] Woodward, sid 108.

[19] Woodward, sid 262.

[20] Woodward, sid 263.

[21] Craig, sid. 120–121 och Woodward, sid. 266–267.

[22] Woodward, sid. 266.

[23] Woodward, sid. 267 och Craig, sid. 120–121.

[24] Craig, sid. 120–121.

[25] https://en.wikipedia.org/wiki/Exocet och https://sv.wikipedia.org/wiki/Robot_04. Läst 2023-07-30.

[26] Derek Oakley, The Falklands Military Machine (Staplehurst, Kent 1989), sid. 166.

[27] Ian Inskip, Ordeal by Exocet (Barnsley, S. Yorkshire 2022)