KUPPFÖRSVAR
– TORSLANDA 1940
- Intervju
med Stig Berglund
Ovanstående lite suddiga bild kommer från Skaraborgs regemente år 1940, och kan ge en viss inramning till nedanstående berättelse.
(Foto: Jildenheds fotoalbum, digitalt.museum.se)
När Stig Berglund (f. 1954) var i tonåren berättade hans pappa, Gert Berglund, om dramatiska händelser i Göteborg den 9 april 1940.
Gert
Berglund gjorde sin militärtjänstgöring på Älvsborgs regemente, I 15, med
placering på kulsprutekompaniet.
Någon
timma efter midnatt den 9 april 1940 väcktes samtliga soldater. ”Uppställning
på kaserngården med full stridsutrustning.”
Lastbilar för den cirka 70 km långa trans-porten till Göteborg väntade. Soldaterna orienterades om en att en tysk offensiv norrut uppenbarligen hade inletts och förbandet avmarscherade.
Slutdestinationen
var Torslanda flygfält på Hisingen, men på vägen gjorde man stopp i centrala
Göteborg och satte av soldater som hade körkort på olika platser. Alla privata
fordon som var ute på gatorna stoppades. Poliser, läkare under tjänstgöring och
andra viktiga yrkesgrupper kunde köra vidare. Övriga fordonsförare fick
fortsätta sin resa bäst de kunde, bilen kördes till Torslanda av en soldat och ställdes
upp på start- och landningsbanor. Gert Berglund själv fick följa med på en jakt
efter tunga fordon.
Blockeringsarbetet
kompletterades med att kulsprutekompaniet grupperade sina kulsprutor på berget
vid Torslandas flygledartorn. Det hade snabbt blivit svårt att genomföra ett
kuppanfall mot Göteborg via Torslanda. Bilarna hindrade en direkt landning och
kulsprutorna skulle göra det svårt för fallskärmssoldater att röja hindren.
DEN NÄRMASTE TIDEN EFTER 9 APRIL 1940
Gert
Berglund och de övriga förlades vid Säve, där man höll på att anlägga en ny
flygflottilj. Truppen delades in i vakter. Det var tolv kilometer att gå mellan
Säve och Torslanda vid vaktombyte.
Marschen
var inget problem för de flesta. Gert Berglund berättade dock att en soldat
hade bestämt sig för att inte använda strumpor i kängorna. Han fick snabbt
blodiga fötter.
De
bilister som blev av med sina fordon under natten till den 9 april lär med
tiden ha fått tillbaka sina bilar. En sentida artikel i Göteborgs-Posten
ger en ledtråd.
Artikelförfattaren hade studerat GP:s arkiv och menade att mer eller mindre utrangerade fordon ställdes upp på flygfältet för att hindra fientliga luftlandsättningar.[1] Det verkar alltså som om hindren successivt byttes ut.
REFLEXIONER
Gert Berglunds berättelse visar på några saker, och väcker samtidigt en del frågor. En fråga är om blockeringen av Torslanda flygfält var en hastig improvisation eller om den var en del i en noga genomtänkt plan. Svaret torde ligga förborgat i något arkiv.
Om
åtgärderna var planerade kan man fråga sig vilka som genomfört planeringen.
Generalmajor Erik Gustaf af Edholm var chef för III. Arméfördelningen, som med stabsplats i Skövde ansvarade för västkusten i stort.
En annan viktig person i sammanhanget var överste Anders Teodor Bergquist, chef för Älvsborgs regemente. Ett planeringsuppdrag bör ha gått från af Edholm till Bergquist. I nästa steg bör uppdraget ha gått till kanske ett par kaptener på Bergquists regemente.
I sammanhanget kan man reflektera över dagofficeren vid Älvsborgs regemente under den aktuella natten, som sannolikt ledde den initiala verksamheten. Denne hade förmodligen ett av sitt livs mest krävande dygn.
Lyckligtvis kom nu tyskarna aldrig till Göteborg. Om tyskarna utfört ett anfall hade samtliga ovan nämnda personer fått roller i svensk krigshistoria. Blockeringen av Torslanda flygfält skulle förmodligen ha inneburit en svensk fördel i en eventuell strid, på samma som en underlåtenhet att blockera flygfältet kunde ha gått till historien som ett stort misstag.
En
annan poäng med Gert Berglunds berättelse är att den visar på ett samhälle som
var berett och kapabelt att försvara sig.
Älvsborgs regemente hade nödvändiga personella resurser, som snabbt kunde disponeras. Man var också beredda att inkräkta ordentligt på ett antal människors vanliga liv för att kunna blockera flygfältet. Med kulsprutorna fanns det möjlighet att effektivt försvara blockeringen. Den i tiden näraliggande tyska Ardenneroffensiven 1940 bjöd åtskilliga exempel på hur belgarna blockerade vägarna med olika fältarbeten, men underlät att försvara dem. Denna brist på försvar medförde att tyskarna snabbt kunde röja eller reparera, och i stort sett höll sin tidsplan för offensiven.
Den
viktigaste sensmoralen i Gert Berglunds berättelse är sannolikt att en nation i
orostider måste kunna stänga alla infallsportar, snabbt. För övrigt skapar
berättelsen en viss nyfikenhet på hur övriga delar av kuppförsvaret fungerade
i Göteborg under det kritiska dygnet den 9 april 1940.
Torslanda flygplats, starkt utbyggd under efterkrigstiden, ett antal år efter nedläggningen 1977.
Start- och landningsbanan var då åter fylld med fordon, men inte av samma anledning som år 1940.
Man kan notera att närheten till vatten gjorde luftlandsättningar med fallskärmstrupp mindre attraktivt.
(Foto: Ulf Elch, Wikimedia, beskuret.)
KÄLLOR
Intervju med Stig Berglund den 6 mars 2024.
Bengt A
Öhnander ”Ur GP:s arkiv: När kriget - nästan - kom hit”, i Göteborgs-Posten
på nätet
Uppdaterad
2023-07-23|Publicerad 2013-10-21
Wikipediaartiklar
för af Edholm och Bergquist samt Torslanda flygplats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar