SVENSKA
AMIRALER DEN 1 JANUARI 1700
GRAD AMIRAL 1700, 1 jan Levnadsår Till graden Avsked
Amiralgeneral Wachtmeister, Hans (1641–1714) 1681
Amiral Siöblad,
Erich (1647–1725) 1676 1700
(tillf.)
” Ankarstierna, Cornelius (1655–1714) 1692
Viceamiral Rosenfelt,
Verner von (1639–1710) 1680
” Taube,
Fredrich Evert (1648–1703) 1691
” Appelbohm, Anders (1652–1721) 1698
Konteramiral Bogman, Johan (1646–1710) 1691 1700
” Ankarcrantz,
Hans (1642–1708) 1693 1700
” Siöstierna,
Otto (1653–1709) 1698
Anmärkning:
”tillf.” är lika med ”tillfälligt”.
(Det var tyvärr svårt/hopplöst att få tabellen snygg i blog-format. Beklagar.)
Ovanstående lista är identisk med den
källmässigt säkerställda listan från 1699, med undantag för att viceamiral
Petter Rosenholm avled den 31/12 1699. ”Mantalls Rulla“ för Amiralitetet[1]
är en viktig källa till amiralerna. Rullan för år 1700 är dock förkommen eller
upprättades aldrig. En lista som visar läget den 31 december 1700 kan dock med
relativt stor säkerhet återskapas.
(Bild: Ur Svenska flottans Historia.)
SVENSKA
AMIRALER DEN 31 DECEMBER 1700
(nya
med kursiverad stil)
GRAD AMIRAL 1700, 31
jan Levnadsår Till graden
Amiralgeneral Wachtmeister, Hans (1641–1714) 1681
Amiral Ankarstierna,
Cornelius (1655–1714) 1692
„ Rosenfelt,
Verner von (1639–1710) 1700, 11 januari
„ Taube, Fredrich Evert (1648–1703) 1700, 23 mars
Viceamiral Appelbohm,
Anders (1652–1721) 1698
” Siöstierna,
Otto (1653–1709) 1700, 18 januari
” Nummers,
Gideon von (1647c–1708) 1700, 24 mars
„ Prou, Jacob De (1651–1711) 1700, 26 mars
Konteramiral Ruuth, Carl (1662–1736) 1700, 26 mars
” Wattrang, Gustaf (1660–1717) 1700, 26 mars
” Sparre, Claes (1673–1733) 1700, 26 mars[2]
(Det var tyvärr svårt/hopplöst att få tabellen snygg i blog-format. Beklagar.)
KARL
XII:s AMIRALER – Del 3
- Amiraler
den 31 december 1700
|
Den här artikeln är den tredje i en serie som avhandlar
Karl XII:s amiraler. Den första artikeln beskrev kortfattat Karl Xi:s
sjökrig mot Danmark 1675–1679 och de blivande svenska amiralernas insatser
i detta krig. I den andra artikeln presenterades 1699 års amiraler
närmare. De var en åldrande församling och de flesta av dem skulle inte
låta höra tala om sig under det kommande kriget. Datum enligt ”den gamla stilen”, som låg elva dagar före dagens tidräkning, har eftersträvats nedan. |
Den
9 mars år 1700 kom ett brev till Karl XII. Det var avsänt från Riga den 6
februari och hade sedan förts den norra landvägen runt Bottenviken till
Stockholm. I brevet varnade Erik Dahlberg, generalguvernör i Riga, för ett nära
förestående sachsiskt fredsbrott. Den 11 februari gick sachsarna över gränsen
och stora nordiska kriget var ett faktum.
Den 20 mars kom nyheterna om att även Danmark hade brutit freden genom att anfalla hertigen av Holstein, vars territorium garanterades av bland andra Sverige.[3]
Sachsen
var ingen sjömakt. Sachsens kung, August ”den starke“, var i och för sig också
kung i Polen men inte heller Polen hade någon flotta att tala om. Danmark var
däre-mot starkt till sjöss och den danska flottan hade ingett stor respekt
under det senaste kriget – Karl XI:s krig.
FÖRÄNDRINGAR
I AMRIALITETSRULLAN ÅR 1700
De första förändringarna hade kommit innan Karl XII var medveten om krigsutbrottet. Erich Siöblad utsågs till guvernör i Göteborgs och Bohus län den 11 januari 1700. Han hade då uppgiften att bygga upp Göteborgs-eskadern. I samband med utnämningen avfördes Siöblad från amiralitetsrullan och Verner von Rosenfelt befordrades från viceamiral till amiral. En vecka senare befordrades konteramiralen Otto Siöstierna till viceamiral. Samtidigt, den 18 januari gick Gideon von Nummers från att vara kapten till att bli konteramiral.
Den stora befordringsomgången kom i slutet av mars 1700. Den 23 mars blev viceamiralen Fredrich Evert Taube amiral och påföljande dag befordrades Gideon von Nummers ett steg till och blev viceamiral. Von Nummers hade en snabb karriärgång, men Jacob De Prou var snabbare. Han hade blivit kapten år 1688 och befordrades direkt till viceamiral den 26 mars 1700.
Konteramiralerna
Johan Bogman och Hans Ankarcrantz beviljades av oklara anledningar avsked och
när Otto Siöstierna var befordrad till viceamiral behövdes tre nya
konter-amiraler. Det blev Carl Ruuth, Gustaf Wattrang och Claes Sparre,
utnämnda den 26 mars 1700. Dessa tre herrar skulle sedermera göra sig påminda i
stora nordiska krigets historia.
DE NYA AMIRALSPERSONERNA
Nedan följer en kort presentation av de nya amiralspersonerna år 1700. Samtliga av de nya amiralspersonerna hade utländsk tjänst bakom sig. Under perioden närmast före stora nordiska kriget utspelades ett stort krig på kontinenten under åren 1688–1697. Det stod mellan Frankrike å ena sidan samt bland andra England, Nederländerna, tysk-romerske kejsaren och Spanien på den andra. Kriget blev känt som ”nioårskriget” eller ”pfalziska tronföljdskriget” och på engelska som ”the War of the Grand Alliance” eller ”the War of the League of Augsburg”. De som stred mot Frankrike kallas ”de allierade”.
GIDEON VON NUMMERS
Gideon
von Nummers (Numers) föddes cirka 1647. Han tillhörde en släkt från Lübeck.
Fadern hade flyttat till Narva där han började som borgare och handelsman.
Fadern avancerade till borgmästare i staden och blev adlad 1653.
N. blev skeppsgosse vid amiralitetet 1670. N:s exakta födelseår är okänt, men han ska ha varit omkring 23 år när han gick in vid flottan. N. tjänade sig upp genom graderna och blev underlöjtnant 1675 och överlöjtnant 1678. Han deltog i Karl XI:s krig, men vad han gjorde står inte helt klart. År 1690 befordrades N. till kapten.
N.
deltog under åren 1693 och 1694 på den allierade sidan i kriget mot Frankrike.
Enligt Elgenstierna ”…därunder med i åtskilliga sjöträffningar och
bombarderingar.”[4]
Under år 1694 bombarderade den allierade flottan staden Dieppe som fick svåra
skador – som ett exempel på de strider som N. kunde ha varit med i.
JACOB DE PROU
Jacob
De Prou föddes år 1651 i Frankrike och tjänstgjorde i såväl den franska som den
engelska flottan. År 1681 gick han i svensk tjänst som regementskvartermästare
i överste Gustaf Makeléers regemente. Övergången hade sannolikt en religiös
bakgrund då P. tillhörde den reformerta trosbekännelsen.
P. gick sedan över till flottan, sannolikt för att han genom en olyckshändelse hade förlorat sin högra hand och använde en mekanisk protes av stål, som gjorde honom mindre lämpad för livet i fält. P. utnämndes till amiralitetskapten i oktober 1688. Han fick snabbt fartygschefsbefattningar.
P.
tjänstgjorde på den allierade flottan 1693–1695, såväl på Nordsjön som i Medelhavet.
Han lärde sig svenska och P. lär ha haft goda befälsegenskaper.[5]
De svenska marinhisto-rikerna Einar Wendt och Lars O. Berg menade att P. ansågs
vara en mycket skicklig sjöman och militär[6].
CARL RUUTH
Carl Ruuth var son till Bartold Ruuth som tillhörde en gammal finsk släkt vilken tidigare hade varit adlig. Bartold Ruuth fick år 1659 förnyelse på det tidigare adelskapet. Fadern var statstjänsteman och hade börjat sin bana som kammarskrivare i Kammarkollegiet. Han fick sedan bland annat tjänster som direktör över tjärkompaniet och ”deputerad över kommerssakerna.”
R.
blev student i Uppsala 1670 och begav sig år 1679 till Nederländerna för att
studera sjöväsendet. År 1682 blev han utnämnd till underlöjtnant vid svenska
amiralitetet och år 1689 hade han avancerat till amiralitets-kapten. R. var med
på de allierades sjökampanj år 1691, under nioårskriget mot Frankrike. Under
1691 utspelades dock inga större sjöslag, till skillnad från 1692 då bland
annat det stora slaget vid La Houge utkämpades.
Wendt/Berg indikerade i försiktiga ordalag att R. inte hade samma anseende för skicklighet som Jacob De Prou och Gustaf Wattrang.[7]
GUSTAF WATTRANG
Gustav
Wattrangs släkt hade rötter i Grödinge socken, idag i Botkyrka kommun söder om
Stockholm. Fadern var läkare, disputerad i Angers år 1659. Fadern blev
sedermera bland annat stadsmedikus i Stockholm och adlad 1673.
W.
blev student i Uppsala 1671 och gick år 1682 i nederländsk örlogstjänst. Han
återvände till Sverige 1684 och blev utnämnd till löjtnant vid svenska
amiralitetet. W. återgick i nederländsk tjänst 1685 men var tillbaka i Sverige
1688. Han befordrades till kapten 1689. W. gjorde sedan en sista tur till
Nederländerna då han deltog i den allierade sjökampanjen 1691. Även W. hade ett
gediget rykte för skicklighet och gott sjömanskap[8].
CLAES SPARRE
Claes Sparre kom från en svensk adelssläkt med rötter i medeltiden. Hans far, friherre Gustaf Adolf, dog som amiral år 1692. Gustaf Adolf hade varit med vid Öland 1676 och Köge bukt 1677 (1 juli). Han blev svårt sårad i det senare slaget.
S.
blev student i Uppsala år 1686 och gick fyra år senare in vid amiralitetet som
volontär. Under 1691–1696 var S. i nederländsk örlogstjänst. År 1696 var S.
tillbaka i Sverige och han befordrades till amiralitetskapten.
Karl
XII beslöt år 1700 att göra S. till konteramiral trots att kaptenen Carl Henrik
von Löwen hade senioritet. Von Löwen var en erkänt skicklig officer, varför
Karl XII:s beslut inte framstår som självklart. Wendt/Berg indikerade att S.
stod högt i gunst hos Wachtmeister.[9]
S. tillhörde en av Sveriges äldre adelsätter och torde ha tillfört flottan en
viktig social status.
EN
ÖVERBLICK ÖVER DE NYA AMIRALSPERSONERNA
|
Amiral |
Fader militär |
Utländsk tjänst |
Utl. krigs- erf. |
Adlad |
Ursprung |
Hustruns efternamn |
|
von
Nummers
|
Land |
Nederl.? (allierade) |
Ja |
1653 |
Svensk-tysk |
von Rosenfelt |
|
De
Prou
|
? |
Frankrike England (allierade) |
? |
? |
Fransman |
Makeléer |
|
Ruuth |
Nej |
Nederl.? (allierade) |
? |
födsel |
Finlandssvensk |
Sparre |
|
Wattrang
|
Nej |
Nederl. |
? |
1673 |
Rikssvensk |
von Rosenfelt |
|
Sparre
|
Sjö |
Nederl. |
? |
födsel |
Rikssvensk |
Soop |
Anmärkning:
Nederl. = Nederländerna
De nya amiralspersonerna hade fortfarande i regel utländsk tjänst bakom sig, i vad mån som denna även innebar stridserfarenhet är i vissa fall otydligt. Fädernas militära bakgrund är mindre uppenbar, Wattrangs far var akade-misk och Ruuths tjänsteman. Det baltiska inslaget är nu borta.
DEN SVENSKA FLOTTAN ÅR 1700
Tabellen
nedan presenterar den svenska flottan år 1700. Flottan var stor, totalt 40
större fartyg, och tämligen modern. Några få fartyg var äldre, men en stor del,
13 fartyg, var byggda under 1690-talet. Arton stycken var byggda under
1680-talet. Vid ett närmare betraktande av tabellen ser man att rangordningen
inte helt följer antalet kanoner – ett fenomen som inte kan klarläggas här.
Tabellen återges av tekniska skäl inte här.
Anm: Hedv. El. = Hedvig Eleonora, Hedv. S. = Hedvig Sofia och Fr. = Fredrik.
Källa: Bäckström (1884), sid. 410, 413 och 421.
EN JÄMFÖRELSE MED DEN DANSKA FLOTTAN
En
flottas storlek är närmast intressant i relation till dess mest sannolika
motståndare, i Sveriges fall år 1700, den danska flottan. Professor Jan Glete
gjorde en jämförelse mellan de svenska och danska flottorna år 1700, dock inte
riktigt efter samma modell enligt vilken den svenska flottan presenteras ovan.
Glete utgick från deplacement och kom till nedanstående slutsats.
Resultaten
varierar något mellan tabellen nedan och den ovan, men den huvudsakliga
slutsatser är att den svenska flottan var materiellt något starkare än den
danska. Det största svenska fartyget i tabellen är Kung Carl. Det
största danska fartyget bör ha varit Fredericus Qvartus, byggt år 1699
med 110 kanoner och en besättning om 950 man. Hon byggdes med det franska Royal
Louis som förebild[10].
Tabellen
nedan indikerar att de svenska amiralerna hade ett bra utgångsläge inför stora
nordiska kriget.
Antal större örlogsfartyg år 1700
Tabellen återges av tekniska skäl inte här.
Källa: Jan Glete, Navies and Nations (Stockholm 1993),
Del II, sid. 238.
|
Det här var den tredje artikeln i serien om Karl XII:s
amiraler. Nästa artikel kommer att avhandla inledningen av den svenska
flottans första sjötåg under kriget. |
KÄLLOR
OCH LITTERATUR
RA/KrA, 0500-0503
Flottans arkiv, 0503 Amiralitetskollegiets med efterföljares kontor, Arméns
flotta, loggböcker, rullor m.m., 036 Rullor flottan 1635–1915, I a Rullor på
amiralitetsstaterna,
5. 1686–1700, Reproducerad på: SE/RA/83002/2009/00/A0038357
A0038357, ”Mantalls Rulla 1699”, Bild 188.
Bäckström,
P. O., Svenska flottans historia (Stockholm 1884).
Elgenstierna,
Gustaf, Den introducerade svenska adelns ättartavlor (Stockholm
1925–1936).
Lewenhaupt,
Adam, Karl XII:s officerare: Biografiska anteckningar (Faksimil Lund
1977).
Sjögren,
Otto, Karl XII och hans män: Bilder från vår sjunkande storhetstid
(Stockholm 1925).
Unger,
Gunnar, ”Svenska flottans sjötåg 1611–1679”, i Lybeck, Otto (ordf.), Svenska
flottans
historia, Del I (Malmö 1942).
Wendt,
Einar & Berg, Lars O., Amiralitetskollegiets historia II 1696–1803
(Malmö 1974).
Zettersten,
Axel, Svenska flottans historia: Åren 1635–1680 (s.l. 1903).
Svensk
biografiskt lexikon enligt indikationer ovan.
[1]
”Mantalls Rulla 1699”.
[2]
Uppgifterna baserade på Lewenhaupt.
[3] Sjögren,
sid. 127 och 138.
[4]
Elgenstierna.
[5] G. Unger, SBL, Band 11 (1945), sid.
109.
[6] Wendt/Berg, sid. 22–23.
[7] Wendt/Berg, sid. 22–23.
[8] Wendt/Berg, sid. 22–23
[9]
Wendt/Berg, sid. 22 och 57.
[10]
en.wikipedia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar