CEYLONS
HISTORIA
- I
Indiens skugga
År 1620 hade portugiserna lagt under sig en stor
del av Ceylon. Av de gamla kungadömena fanns endast Kandy kvar. Landbryggan
till Indien antas ha försvunnit för cirka 6 000 år sedan, ungefär samtligt
som Sverige och England förlorade sina landbryggor söderut. Sundet mot Indien
är cirka 30 km på det smalaste stället.
(Karta: Tinkaer 1991, Wikimedia, redigerad.)
Ceylon, i dag Demokratiska socialistiska repu-bliken Sri Lanka, har en yta om cirka 65 000 km², d.v.s. knappt 15 procent av Sveriges cirka 450 000 km². Landet har cirka 20 miljoner invånare. Singalesiska är ett ursprungsspråk och landet kallas Lanká på sanskrit, ett av de 22 godtagna indiska språken. Signaturen J. F. N. menade år 1906 i Nordisk familjebok att Ceylon alltid räknats som ett av de yppigaste och vackraste tropikländerna. J. F. N. menade också att ”[männen på ön hade] en vek karaktär, som dock ej alldeles saknar krigiska drag.”
Ceylon
befolkades för omkring 100 000 år sedan.
FRAM TILL 1520
Tidig
historia från Ceylon påminner om många andra länders tidiga historia; lokala
kungar avsätter varandra, ofta i hög takt.
Ceylons hävder bjuder dock även på ett antal företagsamma kvinnor. Anula (regerade 48–44 f.Kr) är ett exempel. Hon förgiftade sin make och blev den första drottningen av Lanka.
Under 300-talet f.Kr. började tamiler flytta från södra Indien till Ceylon. De skapade kungariket Jaffa (Jaffna). Den tidigare befolkningen, singaleserna, flyttade söderut och bildade sedermera bl.a. kungariket Kandy. Kandy blev ett centrum för buddhismen. Kryddodlingen, med bland annat kanel, inleddes tidigt. Under 700-talet tog arabiska köpmän kontrollen över krydd-handeln.
Under 900-talet blev Ceylon invaderat och besegrat av Chola-imperiet som under en tid härskade i södra Indien. Invasionerna avlöste sedan varandra, där en del kom ända från Sydostasien.
En
viktig del i invasionerna av Ceylon var för buddister att erövra den centrala
reliken ”Buddhas tand” som förvarades på ön. Det uppstod snabbt en förvirring
kring om man hade lyckats erövra originalet eller om det var en kopia som man
hade lagt beslag på.
År 1520 dominerades Ceylon av fem inbördes stridande regenter. En del av de krig som skapade den nya kartbilden hade varat i upp till 40 år. Portugiserna hade tagit över staden Colombo.
(Karta: Nicolas Eynaud, Wikimedia.)
PORTUGISERNA KOMMER 1505–1638
År
1498 kom Vasco Da Gama till Indien. Han var då den förste europé som hittat
sjövägen dit. Sju år senare kom Lourenço d’Almeida till Ceylon, som den förste
europeiske besökaren i modern tid. Han insåg att de inbördes stridande
regenterna skulle ha svårt att motstå en portugisisk expansion. År 1517 anlade
portugiserna en fästning vid kuststaden Colombo, som hade en bra hamn, och
började breda ut sig över ön. En del singaleser anpassade sig och gick över
till kristendomen. Den buddhistiska majoriteten var dock missnöjd.
Portugiserna
försökte att även göra sig till herrar över Kandy, men kung Vimalad-harmasuriya
I besegrade dem två gånger, en gång i slaget vid Danture 1594 och en gång i
slaget vid Balana 1602. Under båda kampanjerna använde Vimaladharmasuriya I en
speciell taktik. Han lät portugiserna rycka långt in i Kandy under svagt
motstånd. De utsattes sedan för gerillakrig och den brända jordens taktik. När
de oroade portugiserna började dra sig tillbaka mot kusten samlade Vimaladharmasuriya
I sina styrkor och utdelade ett dråpslag mot de svältande portugiserna. Med
politiska-militära medel kunde dock portugiserna med tiden göra Kandy till en
lydstat.
DANSKT MELLANSPEL 1620
I
november 1618 avseglade fyra fartyg från Köpenhamn. De var örlogsfartygen David
och Elefanten samt det danska ostindiska kompaniets två fartyg Christian
och Köpenhamn. Jakten Öresund hade seglat redan i augusti för att
förbereda huvudstyrkans ankomst till Ceylon. Den 23-årige Ove Giedde ledde
huvudstyrkan. En majmorgon 1620 kom huvudstyrkan fram till Ceylon, efter en
hård resa som kostat nästan hälften av besättningarna livet.
Från dansk sida hade man hoppats kunna upprätta en lönsam handel, i första hand med peppar. Giedde inledde segslitna förhand-lingar med kungen av Kandy, som i första hand ville ha stöd i en kamp mot portugiserna. Giedde var inte entusiastisk över tanken på strid med en annan europeisk nation och förhandlingarna strandade. Med tiden fick dock Giedde rätt att anlägga en befäst handelsstation vid Trincomalee på Ceylons östkust. Portugiserna motarbetade hela tiden det danska initiativet och vad som egentligen hände står inte helt klart.
Under
alla omständigheter verkar dock den danska verksamheten på Ceylon inte ha
utvecklats. Man kunde dock anlägga en framgångsrik handelsstation något längre
norrut, vid Tranquebar på Indiens västkust.[1]
NEDERLÄNDARNA KOMMER 1638–1796
I
slutet av 1500-talet hade nederländarna börjat kolonialisera Jakarta i
nuvarande Indonesien, källan till kryddhandeln. Ceylon och Goda Hoppsudden var
viktiga stationer på vägen mellan Jakarta och hemlandet. Den nederländske
kaptenen Joirs van Spilbergen kom till Ceylon år 1602 och Vimalad-harmasuriya I
anhöll om nederländskt stöd för att bli av med portugiserna.
Nederländerna
utkämpade då ett befrielsekrig mot Spanien, som då var i union med Portugal,
varför tillfället var perfekt.
Alliansen
blev dock fördröjd. En nederländsk flotta under amiral Adam Westerwolt angrep i
januari 1638 en portugisisk flotta utanför Goa i Indien och vann en avgörande
seger. Westerwolt beslutade sig sedan för att gå mot Ceylon med fem fartyg och
800 man.
Kung
Rajasinghe II av Kandy slöt ett avtal med nederländarna. Nederländerna skulle
se till att portugiserna försvann och i gengäld skulle man få monopol på
Ceylons utrikeshandel. I maj 1638 vände sig Westerwolt med singalesiskt stöd
mot det viktiga portugisiska fortet Batticaloa. I mitten av maj kapitulerade
fästet och portugisernas dagar på Ceylon var räknade.
År
1656 föll Colombo efter en lång naval blockad och portugiserna förlorade sitt
sista fäste, vid Jaffnapatam, år 1658.
Nederländarna
kontrollerade nu hela ön, utom kungadömet Kandy. De utökade kanel- och
kardemummaodlingarna och fick kryddexporten att växa. Nederländarna förföljde
katoliker men störde inte buddhister, hinduer och muslimer. De beskattade
dessutom befolkningen hårdare än vad portugiserna hade gjort.
Fästet Batticalao år 1665.
(Bild: Etsning av Johannes Waasbergen, Wikimedia.)
BRITTERNA TAR ÖVER 1815–1948
Napoleonkrigens
oroligheter i Europa spillde över på Ceylon. Frankrike fick snabbt kontroll
över Nederländerna och britterna oroade sig för att nederländarna skulle
överlämna Ceylon till fransmännen. Sett i sammanhang med att några indiska
regenter hade visat sig vara franskvänliga var perspektivet oroande för
britterna.
Åren 1795 och 1796 ockuperade britterna med enkelhet de nederländska besittningarna på ön, som blev brittiska kronkolonier år 1802. Följande år invaderade britterna Kandy i ”det första kandiska kriget”. Britterna under generalmajor Hay MacDowall och överste Barbut ryckte in i Kandy på två kolonner. Framryckningen gick först bra och man kunde installera en marionettkung. Britterna mötte dock snart ett gerillakrig av samma typ som hade gäckat portugiserna. Britterna tvingades att dra sig tillbaka, och led fruktansvärda förluster under reträtten.
År 1815 gjorde britterna ett nytt försök med ”det andra kandiska kriget” och nu lyckades man erövra landet eftersom kungadömet var uppslitet av inre stridigheter. Det var nu slut med den gamla kandiska monarkin.
Britterna upptäckte att kaffe, te och gummi med fördel kunde odlas på Ceylon. Ett stort antal tamiler kom till ön för att arbeta på plantagerna. En rostsvamp gick dock hårt åt kaffeplantorna år 1873 och teodlingarna kom att dominera. En lokaldemokrati infördes år 1833 och allmän rösträtt infördes 1931, trots elitens protester.
SJÄLVSTÄNDIGHET 1948–
Delvis inspirerade av liknande rörelser i Indien grundades en självständighetsrörelse på Ceylon under 1920-talet. Rörelserna splittrades dock längs etniska och religiösa linjer. Målsättningen var ett annat problem. En del ville ha större autonomi och andra ville ha full självständighet. Ett problem lades i dagen när singaleser och tamiler drabbade samman i kravaller år 1939.
Under
andra världskriget hamnade Ceylon en tid i frontlinjen. Under en japansk
marinräd in i Indiska oceanen bombades Colombo den 5 april 1942. Den brittiske
överbefälhavaren för den östra krigsskådeplatsen, Lord Louis Mountbatten, hade
sitt högkvarter på Ceylon. Ön var vidare en viktig leverantör av gummi och
livsmedel för de allierade.
I den här miljön blev det lättare att diskutera självständighet. En konstitution skisserades 1944 och allmänna val genomfördes 1947. Man lyckades få med tamilerna i en regering, vilket betraktades som en stor framgång. En tamilsk självständighetstanke hölls dock levande.
TIGRARNA
År
1976 skapades Liberation Tigers of Tamil Eelam ur tidigare tamilska
organisationer. Indien bistod med vapen och utbildning fram till slutet av
1980-talet. De tamilska rörelserna led av inbördes konflikter och 1986 gick
tigrarna till fullskalig attack mot en annan organisation, vars hela ledarskap
dödades eller tillfångatogs.
Man
kämpade även mot centralregeringen, främst med ett stort antal
självmordsattacker. Tigrarna behärskade en del av norra Sri Lanka fram till
2008. En indikation på styrkan är att en utbrytargrupp ledde 7 000
soldater år 2004. Man hade även en flotta som kallades Sea Tigers och två lätta
flygplan. År 2009 erövrade regeringstrupper de sista tamil-fästena, men
tigrarna finns kvar som en underjordisk rörelse.[2]
Del av en tamilsk cykelpluton 2004.
(Foto: Qz 10, Wikimedia, beskuren.)
LITTERATUR
J. F.
N., ”Ceylon”, i Nordisk familjebok, Nr 5 (Stockholm 1906), sp. 7–11.
Parthesius, Robert, Dutch ships in Tropical Waters:
The Development of the Dutch East India Company (VOC) Shipping Network in Asia
1595–1660 (Amsterdam 2010).
Spear, Percival, A History of India, Volume 2
(Harmondsworth 1973).
Rindom,
Jan, Ostindisk kompagni 1616–50 – en studie i organisation og handel
(akademisk avhandling september 1995).
Wikipedia-artiklar
för personer, slag m.m.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar