Det
här skulle egentligen ha blivit en artikel om Eritreas befrielsekrig 1961–1991,
vilket förutom att vara betydelsefullt i sig innehåller en del viktiga element
för gerillakrig. Arbetet med artikeln visade dock att Eritreas befrielsekrig
inte utkämpades i ett vacuum och att det utkämpades en hel del krig i området
efter 1955. Arbetet erinrade också om del andra konflikter på ”hornet” där
minnet börjar blekna.
En mer övergripande artikel framstod alltså som lämplig att börja med.
Som
en grov sammanfattning kan säga att det har funnit tre huvudsakliga
konfliktkällor på ”hornet”. Den första är separatistiska strävanden, främst vad
gäller Eritrea, Sydsudan och delar av Somalia. Den andra är Somalias ambition
att skapa ett ”Storsomalia” med alla som talar somaliska, det vill säga stora
delar av östra Etiopien – Ogaden –
Djibouti och delar av norra Kenya. Den tredje är att ansatser till att
ordna upp maktförhållanden ofta har lett till inbördeskrig.
Ogaden markeras grovt med vita streck i östra Etiopien. Området Darfur täcker nästan hela Sudans västra tredjedel.
(Karta: TUBS, Wikimedia, besk. & red.)
Etiopien
Aldrig kolonialiserat
1961–1991: Eritreas självständighetskrig
1964: 1:a Ogandenkriget mot Somalia
1977–1978: 2:a Ogadenkriget mot Somalia
1987–1991: Inbördeskrig
1998–2000: Gränskrig mot Eritrea
2020–2022 Inbördeskrig - Tigray
Eritrea
1961–1991: Självständighetskrig mot
Etiopien
1998–2000: Gränskrig mot Etiopien
Sudan
1956: Självständigt
1955–1972: Inbördeskrig
1982–2011: Sydsudans självständighetskrig
2003–2006: Darfurkonflikten
2023–: Inbördeskrig
Sydsudan
1982–2011: Självständighetskrig mot Sudan
2013–2020: Inbördeskrig
SOMALIA
1960: Självständigt
1964: 1:a Ogandenkriget mot Etiopien
1977–1978: 2:a Ogadenkriget mot Etiopien
1988–1990: Inbördeskrig
1991–: Inbördeskrig
ETIOPIEN OCH ERITREA
Etiopien
är ett kärnland på ”hornet”. Landet har aldrig varit kolonialiserat men tidvis
ocku-perat av Italien respektive Storbritannien.
Haile Selassie kom till makten 1916 och gjorde sig till kejsare 1930. Han moderni-serade landet, bland annat genom att kalla in Carl Gustaf von Rosen (1903–1977) för att bygga upp ett flygvapen.
Den tidigare italienska kolonin Eritrea anslöts till Etiopien och blev en etiopisk provins 1955. I Eritrea var alla inte nöjda med denna lösning och ett långt befrielsekrig inleddes 1961.[1] Nästa problem kom 1964 då Somalia ville erövra Ogaden. Efter knappt två månader gav Somalia för tillfället upp. Krigets mänskliga kostnader var begränsade, omkring 1 500 döda.
Selassie
avsattes 1974 av ”Derg”, en kommitté med höga officerare. Under de närmast
följande åren lär upp till 500 000 människor ha fallit offer för deras
utrensnin-gar. Derg skapade en marxist-leninistisk stat, som fick ta över
Eritreas befrielsekrig.
Somalia anföll igen 1977. År 1978 hade Somalia förlorat igen. Hjälpflygaren Carl Gustaf von Rosen var ett av krigets tidiga offer. Cirka 15 000 fler antas ha fått sätta livet till i kriget.
Efter en fruktansvärd hungersnöd började ett inbördeskrig 1987. År 1991 var Derg ersatt med en ny regering och Eritrea fick själv-ständighet. Det eritreanska frihetskriget antas då ha krävt över 65 000 eritreanska liv och på den etiopiska sidan bedöms förlusterna i döda till 100 000. Detta trettioåriga krig betraktas som ett av Afrikas längsta och mest förödan-de krig. Man skulle dock utkämpa ytterligare ett krig 1998–2000 över en gränsdragnings-fråga.[2] En uppskattning av antalet döda i denna konflikt är 100 000.
Under
avsättningskriget mot Derg fanns det två huvudsakliga aktörer, Tigray-rörelsen
i norr, som hade skapats redan 1975, och befrielsefronten EPLF. År 2020 kom
Tigray-rörelsen i öppen konflikt med staten.
Resultatet
blev ett inbördeskrig som inte kunde biläggas förrän 2022. Kriget ledde till en
humanitär katastrof och antalet döda kan har räknats i hundratusentals.
Eritreas
historia speglas i Etiopiens.
Etiopiska förband lämnade mycket materiel när de
retirerade ut ur Eritrea 1991. En hel del står fortfarande kvar i landskapet.
(Foto: David Stanley från Nanaimo, Canada, Wikimedia, besk.)
SUDAN – SYDSUDAN
Sudan erövrades av Muhammed Ali av Egypten år 1821. När britterna tog över Egypten kom Sudan att falla under gemen-samt styre av Egypten och Storbritannien. År 1956 blev Sudan utan blodsutgjutelse självständigt. Första sudanesiska inbördes-kriget hade dock brutit ut redan i augusti 1955. Det varade till 1972 och hade sina rötter i motsättningar mellan nord och syd. Kriget kan ha kostat upp till en miljon döda.
Fredsavtalet
1972 gav södra Sudan en viss autonomi men ändå bröt Sydsudans befrielse-krig ut
år 1982 och ledde till sydsudanesisk självständighet 2011. Under tiden
drabbades Sudan av Darfurkonflikten. Darfur omfattade nästan hela den västra
tredjedelen av Sudan. Upproret i Darfur syftade inte till själv-ständighet utan
till större inflytande för regionen i den sudanesiska politiken.
Darfurkonflikten kan ha kostat upp till 300 000 människoliv. Sudan är idag cirka 1 900 km² stort, cirka fyra gånger så stort som Sverige. Sydsudan är oljeproducerande. Sudan producerar också olja, men mindre än Sydsudan
Sedan
självständigheten har ett stort inbör-deskrig utkämpats i Sydsudan, mellan åren
2013 och 2020. Förlusterna i detta inbördeskrig har uppskattats till 200 000
i strid och kanske lika många till följd av kriget.
I Sudan utkämpas ett inbördeskrig mellan armén och rörelsen Rapid Support Forces sedan 2023[3].
SOMALIA
Somalia bildades år 1960 genom en sammanslagning av den brittiska kolonin Brittiska Somaliland och den italienska kolonin Italienska Somaliland. År 1969 mördades presidenten och Siad Barre tog makten med en militärkupp. Han skapade en stat grundad på vetenskaplig socialism, med starka band till Sovjetunionen och Kina. Regimen var hårdför.
I Somalia odlade man tanken på ett ”Storsomalia” som skulle innefatta alla som talade somaliska. Blickarna riktades då främst mot Djibouti, tidigare Franska Somaliland, Ogadenområdet i Etiopien och delar av norra Kenya. En misslyckad första ansats till att förverkliga tanken genomfördes 1964 med det första Ogadenkriget. Åren 1977–1978 gjordes ett nytt misslyckat försök mot Ogaden. Det tog till 1988 innan man kunde sluta ett definitivt fredsavtal i det sista kriget.
1988 omvandlades också ett allmänt missnöje med Barres regim till ett inbördeskrig, vilket ledde till att Barres störtandes 1991. Antalet offer för detta kaotiska krig är osäkert men har antagits ligga mellan en halv och en miljon människor. Det första inbördeskriget gick så gott som direkt över i ett andra som varar till i dag. Även dessa strider antas ha kostat mellan en halv och en miljon människor livet.
Siad Barre 1970
(1919–1995)
(Foto: Government of
Somalia, Wikimedia, besk.)
Bristen
på en centralmakt sedan början av 1990-talet har medfört att Somalia ofta
beskrivs som en ”havererad stat”.
Det
kan vara kontroversiellt att beskriva det politiska läget i dagens Somalia.
Kartan till höger är en beskrivning. En av de stridande fraktionerna
deklarerade snabbt en del av norra Somalia, tidigare Brittiska Somaliland, som
självständigt under namnet Republiken Somaliland. Sedan dess har flera
politiska enheter skapats. De anser sig oftast tillhöra Somalia men erkänner
inte någon central-makt. Man kan notera Puntland, skapat 1998. Även om källorna
är något osäkra omnämndes handel med Puntland redan i det gamla Egypten. Det
blev sedan klanland och ett sultanat 1897.
Idag
bedriver Puntland en gränskonflikt med Republiken Somaliland över området
Waqooylbari[4].
Respektive sida disponerar arméer om cirka 3 000 man och två till fyra
stridsvagnar. Konflikten antas så här långt ha kostat cirka 130 människoliv.
Inga strider har dock rapporterats sedan april 2024.
En ungefärlig karta över den politiska
situationen i Somalia idag.
(Karta: Gdbvyytxx4, Wikimedia, red.)
DJIBOUTI
Djubouti
blev självständigt från Frankrike 1977. Ett inbördeskrig utkämpades åren 1991–1994.
Rebellerna, från folkgruppen Afar, räknade sannolikt aldrig över 5 000
soldater. Regeringen satte in cirka 20 000 man i striderna. Det totala
förlusterna är okända men var sannolikt i relativa termer begränsa-de. Det
slutliga fredsavtalet undertecknades inte förrän 2001. Landet har ett försvarsavtal
med Frankrike, som har två baser i Djibouti. Man leasar också ut baser till
USA, Italien, Kina och Japan. Den japanska är dess enda ”overseas”-bas.
AVSLUTNING
Vid
ett betraktande av konflikterna på Afrikas horn är de mänskliga kostnaderna för
krigen och de humanitära katastrofer som följer i deras spår närmast
förfärande.
Inbördeskrigen har uppenbarligen kostat fler liv än krigen mellan stater. Alla som anger en siffra understryker att den är en uppskattning, vilket verkar rimligt. Vi lär sannolikt aldrig få reda på de verkliga kostnaderna för krigen på Afrikas horn.
I
en framtid kommer artiklar främst om Eritreas självständighetskrig och dess
gräns-krig mot Etiopien 1998–2000.
LITTERATUR
Kohn,
George Child’s (ed.), Dictionary of Wars (New York NY 1986).
en.wikipeida för nationer, krig och
personer samt enligt noter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar