NORSK
GEOSTRATEGI
- En
sällan betraktad faktor
Svenska geostrategiska studier har lätt för att fokusera på Finland, Sverige och Baltikum eftersom dessa områden kan upplevas som ”närmare” Ryssland än många andra nationer. Norge har dock en landgräns till Ryssland och vissa geostrategiska egenskaper som sällan uppmärksammas. Den norske kommendörkaptenen Tor Ivar Strømmen kom dock med ett antal påpekanden i en tiosidig artikel år 2018[1].
Strømmen inledde med att små flottor inte kan möta större sådana i symmetriska strider, men de kan ha särskilda ändamål och funktioner, för vilka de behöver vara skräddarsydda. För Norges del rörde det sig om att försvara Norge och dess säkerhets-intressen. Han gick vidare med att definiera strategi som, fritt översatt, att ”kunna få ut mer av situationen än vad maktbalansen indikerar”.
I nästa steg reflekterade Strømmen över den norska militärgeografin som har ”insidan ut” och som inte utgör ett sammanhängande territorium. Landet har mängder med mindre och små bosättningar längs 100 000 km kustlinje, 2 500 km om man bortser från själva strandlinjen, samt på 240 000 öar.
Detta
faktum gör en maritim makt till Norges farligaste fiende. Faktumet medför också
att det inte finns något inre avvärjningsområde som till exempel i Frankrike
och Ryssland. Norge har ”insidan på utsidan”, strandkanten är inte huden, den
är hjärtat.
MER NORSK GEOSTRATEGI
Norge
har också andra geostrategiska egenskaper. Sedan Ryssland började basera sin
nukleära förmåga i norr har Norge blivit viktigare. Strømmen menade att 60
procent av Rysslands ”second-strike” förmåga finns i Norra flottan. En
konsekvens skulle vara att Ryssland till och med innan en storkonflikt vill
säkra Murmansk genom att ta norra Norge.
Norge blev också viktigt genom sin energi-produktion. Strømmen presenterade några siffror: År 2013 importerade EU cirka 160 Gm³ naturgas från Ryssland, ungefär 30 procent av sin konsumtion. Norge sålde cirka 105 och Algeriet cirka 30 Gm³. Strømmen menade att om Ryssland skulle avsluta sin export och dessutom blockera Norges, då skulle Europa bli mörkt och kallt. Strømmen såg dessa förhållanden som en avsevärd riskfaktor för både Norge och Europa, obe-roende av om sammanhanget var en storkon-flikt eller ett isolerat ryskt anfall mot Norge.
Strømmen blickade tillbaka mot 1940 och menade att den norska flottan måste kunna eliminera en fiende innan han kommer i land.
Sammanfattningsvis kan man säga att han förespråkade en norsk flotta som från base-ring i fjordar och bakom öar kunde bekämpa en fientlig flotta långt ut till havs – i korthet, men inte uttalat: Tomahawk-robotar.
AVSLUTNING
Kommendörkapten Strømmens artikel kan lätt upplevas som intressant läsning, inte minst skrivningarna om energi. Norsk geopolitik brukar inte stå högt på den svenska agendan. Vi brukar vara upptagna med vår egen geopolitik och kan möjligen uppmärk-samma den finska och den baltiska. Norge och Danmark kan dock var väl så intressanta, även om historien med Danmark-Norge som en svuren fiende kanske får oss att vända bort blicken.
Strømmen
pekade på en teoretiskt möjlig risk för ett initialt ryskt angrepp på Norge,
ett angrepp som man från svensk sida ibland förlägger till Gotland. Strømmens
analys kräver förmodligen en norsk militär bak-grund, annars är tankarna kanske
inte så nära-liggande. Artikeln är naturligtvis en inlaga för en stark norsk
flotta. Även om man applicerar ett kritiskt tänkande verkar Strømmens ord
tänkvärda. Om man backar tillbaka till 1940 framstår önskvärdheten av att kunna
bekäm-pa en anfallare långt ut till havs som ganska uppenbar.
[1] Commander Tor Ivar Strømmen,
”Bulwark and balancing act: The Strategic Role of the Royal Norwegian Navy”,
fhs,brage.unit.no, 2018.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar